Annons

EU får inte gå i Chamberlains fotspår

Under sent 30-tal påbörjade Nazityskland en långsam, ”informell” annektering av Tjeckoslovakien. Man gav tyska pass till grupper man ansåg ha anknytning till eller lojalitet med Tyskland.
Debatt • Publicerad 14 augusti 2008
Rysslands attack mot Georgien har lett till internationella protester. På tisdagen arrangerade Georgiska för-eningen i Sverige en demonstration utanför den ryska ambassaden i Stockholm.
Rysslands attack mot Georgien har lett till internationella protester. På tisdagen arrangerade Georgiska för-eningen i Sverige en demonstration utanför den ryska ambassaden i Stockholm.Foto: Bertil Ericson/Scanpix

Det var en långtgående process och syftet med expansionspolitiken var ytterst att dominera sina grannländer. Tvångsannekteringen av Tjeckoslovakien 1938 kom att bli kulmen av denna politik. Då stod Europa, i synnerhet Storbritannien med Neville Chamberlain i spetsen, och tittade på utan att reagera.

När den ryska regimen år 2008 gör en imitation skrämmande lik den tyska politiken under 30-talet finns det fog att oroas. Rysslands argument för att föra öppet krig mot Georgien ekar tomt. De ekar ännu tommare när man beaktar det faktum att Ryssland benhårt stöder serbernas krampaktiga grepp om Kosovo men har motsatt position när det kommer till georgiska separatister i Abchazien och Sydossetien.

Annons

Faktum är att Ryssland står för en kompromisslös opportunism när det kommer till landets grannstater. Omtanken om regional stabilitet sträcker sig så långt som den egna vinsten. Demokratisering och utveckling i både Kaukasus och på Balkan är ointressant för Ryssland.

Genom de senaste årens aggressiva utrikespolitik med Tjetjenien som främsta exempel visar Ryssland tydligt hur man hanterar sitt närområde.

Kohandel med diktaturer som Vitryssland och Iran är ett tydligt tecke n på att Putins Ryssland – för det är det alltjämt, trots presidentval – inte tänker föra en resonlig utrikespolitik.

Men situationen i Georgien har två sidor. Man får inte glömma att Västs emellanåt reservationslösa stöd för Georgien innebär en ensidighet, det vill säga en uppfattning om att Georgien inte kan göra fel. Men faktum är att Georgien hade kunnat slippa mycket vånda och föregå med gott exempel om de långt tidigare hade släppt Abchazien och Sydossetien. Chanserna har varit flera och det är viktigt att inte ge Ryssland möjligheten att påpeka att alla är lika goda kålsupare.

Trots detta har Georgien utvecklats oerhört positivt sen Sovjetunionens fall och förtjänar även fortsättningsvis stöd, detta stöd måste dock komma med en uppmaning att inte följa serbernas och ryssarnas dåliga exempel. Europa och Västvärlden kan inte ha en inställning till Balkan där man pressar serberna att släppa Kosovo och en annan förstående inställning till Georgiens motvillighet mot att släppa Sydossetien och Abchazien.

På samma sätt som Ryssland nu prövar hur långt de kan gå i Georgien och på så sätt prövar EU:s tålamod, kan liknande situationer uppstå på Balkan och i Baltikum. Därför är det nu på sin plats att EU snabbt agerar för att tydligt markera att man inte tänker föra en tam eftergiftspolitik. Att gå i Chamberlains fotspår vore olyckligt och kommer endast att ge Putin och Medvedev än bättre självförtroende och ett frikort att fortsätta med den aggressiva politiken.

Adam Cwejman

Förbundsstyrelseledamot, Liberala ungdomsförbundet

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons