Ett pinsamt exempel på skendemokrati i Borås

I Borås finns en lång tradition av att hantera organisationsfrågor på ett ansvarsfullt sätt för att hitta lösningar som kan hålla under en längre tid – oavsett vilket politisk majoritet som sitter vi makten i kommunen. Oavsett vilken majoritet som suttit vid makten har oppositionen i dessa sammanhang alltid bemötts som jämlikar i förhandlingarna.

Tidigare majoritetsföreträdare har varit intelligenta nog att inse att de har ett ansvar inför kommuninvånarna att inte göra organisationsfrågan till en politisk stridsfråga. Kommuninvånarna ska inte behöva ligga sömnlösa och oroa sig över den kommunala organisationen, de ska lugnt kunna lita på att den service och omsorg de har rätt till ska levereras av den kommunala organisationen – oavsett hur denna verksamhet är organiserad.

Både vi och Socialdemokraterna har hela tiden arbetat för att finna en lösning där vi skulle kunna enas. Uppenbarligen tänker nu majoriteten missbruka sin maktställning och ensidigt besluta om vilken organisation vi ska ha nästa mandatperiod. Talet om att majoriteten är intresserad av minoritetspartiernas synpunkter klingar falskt. Majoritetens egenhändigt hopsnickrade organisationsförslag är nu ute på remiss – till nämnder och styrelser, där majoritetens företrädare förväntas bifalla sin egen majoritets förslag. Frågan är väl dessutom om inte kommundelsnämndernas ledamöter är jäviga i frågan, i vart fall luktar det delikatessjäv. Rent parodiskt blir det när även partiernas synpunkter efterfrågas i remissrundan. Samma partier som sagt sig vara öppenhjärtiga i förhandlingarna, vad mer har de i så fall att tillföra i ett remissvar. Vi anser att hela remissrundan är ett pinsamt exempel på skendemokrati!

Majoritetens organisationsförslag ska enligt planerna läggas fram för beslut först efter valet 2010 – på den nyvalda fullmäktigeförsamlingens första möte i mitten av november! Organisationen ska sedan träda i kraft redan vid årsskiftet, endast en dryg månad efter att beslutet har tagits i fullmäktige. På en dryg månad hinner man givetvis inte verkställa en så omfattande organisationsförändring – såvida man inte har förberett arbetet långt innan det att fullmäktige får upp frågan för beslut. 

En organisationsmodell bör inte vara en politisk stridsfråga utan en fråga som löses i samförstånd för att hålla över mandatskiften. När en majoritet i slutet av en mandatperiod ensidigt dikterar villkoren för nästkommande mandatperiods organisation handlar det om rent maktmissbruk. Den uttalade ambitionen är att ”lämna över en stafettpinne till den nyvalda fullmäktigeförsamlingen”. Liknelsen vid ett stafettlopp tackar vi för, den är både genial och talande – förutsättningen för en lyckad stafettväxling är nämligen att den som ska ta emot stafettpinnen vill ha den – och att han/hon springer åt samma håll!

Det enda rimliga är att majoriteten omgående återvänder till förhandlingsbordet för fortsatta överläggningar, med ambitionen att komma överens om en organisationsmodell för nästkommande mandatperiod. Om detta inte är möjligt är det vettigare att lämna över frågan till den nyvalda fullmäktigeförsamlingen och uppmana den att snarast ta tag i organisationsfrågan. Förhoppningsvis är den nyvalda församlingen klok nog att enas om en ny organisationsmodell som kan starta från årsskiftet 2011/2012. 

Lennart Andreasson (V)