Ett fullskaligt experiment med oviss utgång

Han blandar felaktiga påståenden med ovetenskapliga tolkningar så att det passar hans egen världsbild. Sådant som inte passar in utelämnas.

Om vi börjar med temperaturen så är det vetenskapligt konstaterat att 2010 var ett av de varmaste åren sedan mätningarna startade i mitten av 1800-talet. Dessutom är det vetenskapligt fastlagt att Arktis har värmts upp minst dubbelt så snabbt som det globala genomsnittet på 0,8 grader Celsius och lever redan i en värld som är två grader varmare.

Åström påstår att det inte har skett någon temperaturhöjning sedan 1998. Jag vet inte var han har fått uppgiften ifrån, men det bevisar inte att det inte skett någon temperaturhöjning. Förändringen sker inte rätlinjigt. Det går upp, det står stilla och det går ner i det korta perspektivet. Det intressanta är den långsiktiga utvecklingen och den är vetenskapligt odiskutabel. Man kan givetvis hoppas att det händer något oväntat som bryter den pågående utvecklingen, men det finns inte mycket som tyder på detta. Det är människan som är orsaken till den pågående miljöförstöringen och det är nog bara människan som kan göra något åt det.

När det gäller isens utbredning vid Arktis, kunde man vid mätningar konstatera att Arktis 2007 plötsligt förlorade 30 procent av sommarens istäcke. Mellan 2004 och 2008 förlorades otroliga 42 procent av den fleråriga havsisen. Under de senaste 13 miljoner åren har Arktis haft ett permanent istäcke, men nu står vi inför risken att vi har ett isfritt Arktis om några årtionden. När isen smälter ändrar ytan färg från vitt till markens eller vattnets färg. Ytan går från att reflektera 85 procent av inkommande solstrålning till att absorbera 85 procent av strålningen. Det verkar nu stå klart att vår planet varit i stort sett isfri närhelst koncentrationen av koldioxid i atmosfären har överskridit omkring 450 ppm (miljondelar). Vi har nyligen passerat 400 ppm.

När det gäller jordens växthusförstärkande effekter fungerar det så här: Jorden har en hög resiliens (buffrande och återställande förmåga), vilket medför att hälften av den koldioxid som vi släpper ut tas om hand av växtligheten och haven (kolsänkor). Resten tillförs atmosfären. Vid stigande temperatur och ökande surhetsgrad i haven börjar naturen att avge koldioxid och metan istället för att ta emot och lagra.

Allting i våra ekosystem hänger ihop. Det vi gör nu är ett fullskaligt experiment med vår miljö utan att vi kan garantera utgången. Miljön har alltid, av olika orsaker, förändrats i jordens geologiska historia men för första gången är det människan som är orsaken. Det sker i full skala i en globaliserad värld. Det gäller utsläpp av växthusgaser. Det gäller också spridning av kemiska föreningar.

Vi sprider idag mellan 50 000 och 100 000 för naturen okända kemiska substanser utan att vi, för över 90 procent, vet hur de påverkar människor, djur och natur. Det gäller också den pågående minskningen av den biologiska mångfalden, minskningen av den tropiska regnskogen, utfiskningen av haven, förändringen av markanvändningen med mera.

Nej Sture Åström, jag försöker inte måla upp skräckbilder. För den som drar upp huvudet ur sanden och ser sig omkring måste det vara alldeles uppenbart att vi måste ändra färdriktning. Jag tror fortfarande att det är möjligt, men jag tror inte att vi har så lång tid på oss.

Anders Assarsson

Borås naturskyddsförening