Demokrati förutsätter debatt
De har varit för långa, inläggen har varit för långa, det är dumt/jobbigt med maratondebatter, talartid bör införas. Och nu senast var det av ondo att beslut om kraftvärmeverket skulle tas mitt i natten (hört under KF), och när det stod klart att det beslutet hänskjuts till nästa sammanträde var även det fel.
Personligen anser jag att som kommunens högsta beslutande folkvalda församling har vi en plikt och ett ansvar att diskutera de frågor som är aktuella, och som faller inom ramen för ämnet. Och jag bedömer att den privatiserade omsorgen faller inom ramen för ämnet äldreomsorg, för som även Svalander vet har vi i Borås privat omsorg finansierad av skattemedel. Ibland kan det vara välgörande att diskutera saker innan ett skarpt förslag ligger på bordet, allt detta är en del av det demokratiska samtalet som uppenbarligen går Folkpartiet på nerverna.
Vad det gäller friskolor och privatvård beskrev jag, med önskvärd tydlighet, att det är riskkapitalisterna som jag önskar utjagade, jag nämnde även att ingen skugga ska falla över personalen. Detta torde Svalander ha hört, men kanske försvårade irritationen över fullmäktiges debattformer själva informationsintaget.
Under fullmäktiges gång återkom jag ett antal gånger till systemet med privata utförare, inte de enskilda utförarna, inte barnen, inte föräldrarna, utan systemet som låter enorma skol- och/eller omsorgskoncerner profitera på saker som rimligen inte borde få profiteras på, och dessutom i stor utsträckning genom olika grepp skatteplanera bort ansvaret att betala skatt i det land de profiterar på.
När jag ställde högst rimliga frågor om just det systemet blev det uppenbarligen för jobbigt för såväl moderater som sverigedemokrater, och nu tydligen också folkpartister. Som vänsterpartist är man ju relativt van vid att man i det demokratiska samtalet ofta bemöts med ovett, så även denna gång.
Jag upplystes om att berlinmuren har fallit av Alfio Franco, (M), jag kallades för barnomsorgens Che Guevara av Krister Maconi, (SD) och en rad andra invektiv, allt detta för att jag har mage att ifrågasätta att riskkapitalister ska kunna göra förtjänst på våra äldre, våra barn och våra elever.
Värt att notera i sammanhanget är att jag dessutom beskrev att jag faktiskt kan tänka mig friskolor, under förutsättning att de inte får ta ut vinst, att meddelarfriheten gäller, att vi får säga nej när de ekonomiskt sett har menlig inverkan på den kommunala skolan och att de har en pedagogik som vilar på vetenskaplig grund. Givet att de kraven uppfylls är de mind-re skadliga.
Jag har alltid uppfattat Folkpartiet som ett parti med idédrivna och bildade företrädare, ett slags Vänsterpartiets motsvarighet på högersidan. Därför blir jag också ganska besviken när de inte är intresserade av att på ett seriöst sätt delta i det demokratiska samtalet, bryta idéer och bemöta i sak. Men det ändrar inte mitt principiella ställningstagande.
Jag sitter inte i kommunfullmäktige för att gå hem. Jag sitter inte där för att titta på när klubbslagen viner. Jag är vald för att företräda vänsterns idéer, så som de presenteras i våra handlingsprogram och i vårt partiprogram och det tänker jag göra så länge jag har det förtroendet från väljarna.
Fredrich Legnemark (V)
ledamot kommunfullmäktige, Borås
