Datorspel kan ruinera barnen

Jag är en 27-årig man som spelat datorspel under större delen av mitt liv. I samband med mitt arbete med gymnasieungdomar har jag under senare tid insett att många vuxna inte har en aning om de kasinoliknande moment som finns i vissa datorspel. Jag hör exempel om elever som spenderat skrämmande mängder pengar på utsmyckningar och faktiska uppgraderingar i spel, ett beteende som jag är rädd för leder till spelmissbruk.

För pengar, ofta utöver spelets inköpspris på runt 600 kronor, kan de köpa en slumpmässig chans att få bättre utrustning till sina karaktärer, kosmetiska uppgraderingar utan egentlig betydelse, virtuella kopior av kända fotbollsspelare och annat. Detta är inte tillägg till spelen där konsumenten vet vad hen köper. Inköpen leder istället till något som närmast kan liknas vid virtuell roulett, alltså att man betalar och kan få vad som helst. Jag vet exempel på yngre personer som spenderat allt från 400 kronor till närmare 5 000 kronor.

Vissa får precis vad de önskar, medan andra får flertalet kopior av samma föremål. Spelaren kan förstöra denna värdelösa utrusning för att skapa ny utrustning i spelen. Växelkursen för det som förstörts liknar dock en valuta med galopperande inflation. Det är dock ibland mer sannolikt med bättre belöningar i spelet om man spenderar mer pengar.

Det svenska spelföretaget Dice, som ägs av amerikanska Electronic Arts, har till exempel använt det här systemet. När spelet Star Wars Battlefront II precis lanserats, kom uppgifter om att man kunde behöva spela upp mot 40 timmar för att få åtkomst till karaktärer som Darth Vader eller Luke Skywalker. Efter stor kritik och ändringar har detta nu minskats till cirka 24 timmar spelad tid.

En del inser snabbt att detta inte är möjligt, utan köper sig fördelar för att snabbare nå sitt mål i spelet. En produkt från ett svenskt företag medför med andra ord att konsumenten måste spendera en stor mängd tid eller använda pengar för att göra framsteg, vilket tidigare gavs som en belöning för att personer spelade. Att detta system temporärt plockats bort i ett specifikt spel, efter massiv kritik, betyder dock inte att fenomenet försvunnit från spelvärlden.

Jag, och äldre spelintresserade, är oroliga för att tonåringar spenderar pengar de inte har, eller att detta kan vara starten på ett spelmissbruk. Att vissa saker inom datorspel kontrolleras av slumpen har jag förståelse för. Att somligas upplevelse i vissa spel förbättras på grund av ett virtuellt kasinospel är dock inte något som jag tycker är acceptabelt. Detta är ett system som främst riktar sig mot ungdomar. Samtidigt är många vuxna helt ovetande om detta.

Lotteriinspektionen kan inget göra. Det är inte hasardspel i lagens mening då konsumenterna inte kan sälja vidare det digitala gods de får genom dessa köp.

Att barn spelar spel är inget problem om man har regler sett till tid och vad de får spela. Att ett system som kan leda till spelberoende hos barn finns i datorspel är dock ett problem.

Snälla, prata med era barn. Se till att ni vet vad era barn spelar. Lämpligheten med sportspel eller krigsspel är något ni själva avgör, men dessa kasinoliknande moment är ett problem i flera datorspel. Försök att se om de uppmuntras att betala för saker i spelen.

Christer Fihn, spelintresserad gymnasielärare, Borås