Dalsjöfors – ett sjunkande skepp

Dalsjöfors GoIF’s fiasko i Damallsvenskan är på väg att fullbordas. Klubbens ledning har skuldbelagt fel personer, missbrukat pengarna och haft fel strategi. Nu är det dags att styrelsen tar sitt ansvar och tackar för sig, menar sponsorn Sören K Bloom.

Fyra omgångar återstår av årets damallsvenska. Och precis som Fotbollssverige förstod inför seriestarten så är Dalsjöfors GoIF nu på väg ner i division ett. Alla förstod det – utom klubbens ledning.

Publiken såg att kejsaren var naken. Men klubbens styrelse pratade om hans fina kläder. Styrelsen trodde att laget hade vad som behövdes för att hänga kvar.

Hade man insett det självklara – att chanserna var obefintliga – hade man använt det här året till att lära och skaffa erfarenhet för att vinna Söderettan 2012 och kanske etablera sig som ett allsvenskt lag 2013.

Först efter halva säsongen insåg man att kejsaren faktiskt är naken – att man överskattat spelarmaterialet. Och då börjar man göra allting fel.

Man drar på sig dyra kostnader, trots tunn plånbok. Man sparkar tränaren, trots att alla vet att det inte beror på honom. Så nu står man med dubbla tränarlöner. Man köper dyra spelare från Nordamerika. Spelare som inte har en tanke på en framtid i föreningen, utan i andra ligor. Spelare som ser Dalsjöfors som en a-kassa tills nästa jobb dyker upp.

Det är en fråga om hur pengarna används. Lite som med skatt, folk betalar gärna skatt om pengarna används till bra saker.

Mitt företag är ett av många som sponsrat Dalsjöfors damer 2011. Jag vill se ett lag från Sjuhäradsbygden i högsta serien, och helst då DGoIF eftersom jag själv spelat i föreningen. Som fotbollsvän är jag dock besviken över styrelsens användning av sponsorernas pengar. Små och stora sponsorer har gått in med miljonbelopp totalt.

Det känns lite som historien om Margaret Thatcher. Hennes Storbritannien hade betalat stora summor till EU, och vid ett toppmöte blev hon rasande när jordbruksstödet till brittiska bönder skulle minskas, och hon ska ha drämt handväskan i bordet och utropat: ”I want my money back.”

Det är så jag tror att många sponsorer känner nu: Ge tillbaka våra pengar! Det var inte så här de skulle användas.

När föreningen behöver satsa långsiktigt, då satsar styrelsen kortsiktigt. Man satsar tre månader i stället för tre år. Med en långsiktig satsning finns chansen att laget åter spelar i Allsvenskan inom ett par år. Den kortsiktiga satsning som nu genomförts riskerar i stället att laget snart kan spela i division 3.

Och vad sänder man för signaler till de spelare som vill satsa på föreningen – de som skulle kunna utvecklas och bli nya Mimmi Löfweniusar? Jo, dessa spelare får veta att de inte duger, att föreningen inte tror på dem.

De spelare som skulle kunna vara viktiga brickor i spelet i Söderettan nästa år – och föra föreningen tillbaka till toppen – de lär försvinna från föreningen. För nu har de ju fått signalen att de inte har nån plats när det bränner till.

Men det är just unga, ambitiösa – ännu inte fullfjädrade spelare – som man borde satsa på. Deras uppgift är inte att rädda kvar laget i Allsvenskan 2011. Deras uppgift är att få laget att hänga kvar nästa gång man gått upp, kanske säsongen 2013. Det är spelare med framtiden för sig man ska satsa på, de som har glöd och motivation.

Klubbens senaste nyförvärv ville egentligen inte spela fotboll i höst. Den nuvarande tränaren tackade först nej till att träna klubben i år. Och förra hösten hördes spelare som egentligen tänkt sluta, men som fortsatte en säsong till för att få spela i Allsvenskan.

Nu är det inte så att Allsvenskan är en belöning för lång och trogen tjänst. Allsvenskan är ingen plats för nödbedda. Allsvenskan är ingen plats för dem som spelar för lönens skull. Allsvenskan är en plats för dem som brinner för sitt lag. För dem som vill växa, för dem som vill bli nåt.

Allt det som hänt i föreningen i år får mig att känna att nästa viktiga ommöblering inte ska ske på tränarbänken eller i startelvan, utan i styrelserummet. Det skulle ge nytt framtidshopp för spelare, fans och sponsorer. Det är dags för styrelsens utgångsmarsch – jag föreslår att de spelar upp Lars Lagerbäcks favoritlåt: ”Time to say goodbye”.

Sören K Bloom,

sponsor och fotbollsvän