Björklund sänker ambitionsnivån

För det första har gymnasiereformen Gy 11 inneburit att allt färre elever får högskolebehörighet. De elever som går yrkesförberedande program skall inte automatiskt kunna bli högskolebehöriga. Förändringen har lett till att allt färre elever är intresserade av just de yrkesförberedande programmen. Detta är en logisk konsekvens av en vettlös politik, ty vem vill egentligen bli inlåst i ett och samma yrke hela livet utan möjlighet att kunna byta bana om man så önskar?

Det högt ställda bildningsideal som tidigare funnits i gymnasieskolan – där allt inte bara skulle kretsa kring att eleverna skulle rustas för arbetslivet, utan det också var ett uttalat mål att de skulle få möjlighet att växa och utvecklas som människor – har de senaste åren skrotats under Jan Björklund. De som går yrkesförberedande program skall inte längre få möjlighet att bli litterata, få läsa Strindberg eller reflektera över klassiska filosofiska frågeställningar. De skall få nöja sig med att få slå i en spik eller sätta upp en tapet, vilket visserligen inte på något sätt är att förakta, men helheten i de yrkesförberedande programmen är i allra högsta grad en ambitionssänkning.

För det andra har Björklund den senaste tiden antytt ytterligare ambitionssänkningar i utbildningssystemet. Dels förslaget om att göra de yrkesförberedande programmen tvååriga i stället för nuvarande tre år, vilket nu utreds på departementet, samt att införa en ettårig gymnasieutbildning för skoltrötta ungdomar utan ämnen som matte, engelska eller svenska, visar med all önskvärd tydlighet att man inte från regeringens sida tror på ungdomarnas förmåga att med ytterligare hjälp och stöd kunna klara skolan. Dessutom visar Björklund att han inte är beredd att stå upp för Sverige som utbildningsnation.

För det tredje innebär den borgerliga utbildningspolitiken att många ungdomar kommer att få långsiktiga problem med att platsa på arbetsmarknaden. Även de som praktiskt får lära sig ett yrke från grunden i den nya gymnasieskolan kommer så småningom att inse att det kanske ändå kräver att man läser vidare för att kunna hänga med i yrkets utveckling. Då är det en god idé att ha sin högskolebehörighet klar. Detta har nu Björklund effektivt satt stopp för. Framtidsutsikterna för de ungdomar som väljer den ettåriga utbildningen utan ämnesinnehåll är ännu sämre. Vilket snabbköp vill anställa den elev som valt bort matten? Kan man få jobb på en hamburgerkedja om man inte behärskar engelska? Knappast. Som tur är kommer ungdomarna att förstå det. De är nämligen smartare än Björklund.

Per Carlsson (S)

vice ordförande i utbildningsnämnden, Borås