Ättestupa nästa i Herrljunga

Hagen behöver då byggas om. Vidare innebär inriktningsbeslutet att Gäsenegården och Hemgården skall omvandlas till trygghetsbostäder. 

Människan har både fysiska och mentala behov. För dem som är i behov av äldreomsorg handlar det bland annat om hjälp för att kunna äta, klä sig, sköta personlig hygien, men även insatser som behövs för att kunna delta i den sociala gemenskapen.

De fysiska behoven är i dag väl tillgodosedda inom äldrevården. Däremot finns det mycket att göra när det gäller de mentala behoven. Personalen inom äldreomsorgen hinner i dag inte avsätta tillräckligt med tid för att kunna aktivera vårdtagarna. Promenader ute i friska luften och andra aktiviteter som gör livet värt att leva blir allt för få.

Resultatet blir att många vårdtagare blir apatiska och förlorar livslusten. För att kunna leva upp till socialtjänstlagens krav på ”en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra” krävs förutom personalens insatser även medverkan från närstående.  

Kommunalfullmäktiges beslut får till följd att en stor del av vårdtagarna kommer att bli än mer socialt isolerade och få ännu mindre mental stimulans än vad de har i dag.

Det är mycket viktigt att närstående har nära till äldreboenden för att på så sätt underlätta besök. Närstående är ofta i samma ålder som de som bor där och de som i dag bor i Herrljunga, Ljung och Annelund kan i dag i många fall promenera till vårdhemmen.

Barn till vårdtagarna som i dag arbetar i Ljung och Annelund kan nu enkelt besöka sina föräldrar på Gäsenegården. Motsvarande gäller för dem som arbetar i Herrljunga för att besöka Hemgården och Hagen. Utan tillräcklig mental stimulans för vårdtagarna blir våra äldreboende bara en förvaringsplats i väntan på döden. 

Äldre som bor i trygghetsbostäder är ofta så vitala att de kan förgylla tillvaron för en gammal vän som har särskilt boende. Förutsättningen är att trygghetsboendet och det särskilda boendet är i samma vårdhem. En sådan möjlighet är stimulerande för både den som har trygghetsboende och för den som har särskilt boende. Om dessutom seniorlägenheter finns nära vårdhemmen blir möjligheterna till att bibehålla de sociala nätverken ännu bättre. 

Vid en anhörigträff frågade jag vilka kriterier som ligger till grund för beslutet. Socialnämndens ordförande svarade att det är av ekonomiska skäl. Jag anser att kommunfullmäktiges ledamöter är grundlurade. Hur kan ett särskilt boende bli billigare än nuvarande lösning? Det som är kostnadsdrivande är ju behoven av äldrevård. Antalet vårdtagare lär ju inte minska för att man samlar allt särskilt boende till en plats. Tänker socialnämnden neka de som behöver och har lagstadgad rätt till kommunal äldrevård detta av ekonomiska skäl? 

I förhållande till landets befolkning 65 år och äldre bor ungefär sex procent av denna åldersgrupp i särskilt boende. Cirka 1 820 invånare i Herrljunga är 65 år och äldre. Om sex procent av dessa behöver särskilt boende är behovet 109 platser. Införande av trygghetsboende kan minska behovet något. Om behovet minskar till fem procent är behovet 91 platser. 

I dag har kommunen 91 lägenheter som uppfyller kraven på särskilt boende, varav 50 på Hemgården, 41 på Gäsenegården och 0 på Hagen. 21 av de 41 lägenheterna på Gäsenegården uppfyller dessutom kraven för trygghetsboende. Med tanke på detta är det för mig fullständigt obegripligt varför fullmäktige vill ha ett särkilt boende på Hagen. Det finns ju inget ytterligare behov. Däremot finns det behov av trygghetsboende.

Vad kommunen bör göra är att bygga trygghetsboenden i första hand på eller i nära anslutning till Hemgården och Gäsenegården. Då skapar man två platser för kommunal äldreomsorg som dessutom tillgodoser ”en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra” på ett bra sätt. Två vårdhem som kan ”tävla” med varandra och på så sätt sporra till högre kvalitet och kostnadseffektivitet.  

Kommunfullmäktige skall snart fatta beslut i denna viktiga fråga och det är min förhoppning att ledamöterna har mod nog för att frigöra sig från partipiskan och civilkurage nog att ändra sitt inriktningsbeslut så att vi även i framtiden kan ta hand om våra äldre på ett värdigt sätt. Annars kan man ju alltid införa ättestupa. Ett både billigt och effektivt sätt att få ned kostnaderna inom äldreomsorgen med.

Lennart Ottosson