Stefan Eklund: Där försvann min favoritserie

Jaha, det var ju typiskt. Här ger man er läsare chansen att avgöra vilka serier som Borås Tidning ska publicera i fortsättningen och så försvinner min egen favorit, Carpe Diem.

Inte heller röstade ni in två andra serier som jag uppskattar och som var med i omröstningen: Medelåldersplus och Nemi.

Jag är helt enkelt serieomröstningens stora förlorare.

Omröstningen genomfördes i samarbete med flera andra tidningar i den koncern, Gota Media, som Borås Tidning tillhör, med syftet att effektivisera hanteringen av seriesidorna för att kunna fokusera på arbetet med vår lokala journalistik. Omröstningen omfattade bland annat Barometern i Kalmar, Smålandsposten i Växjö, Blekinge Läns Tidning i Karlskrona och Kristianstadsbladet. Även där fick läsarna säga sitt. Samtliga röster vägdes sedan samman

I nämnda sydostliga trakter gillade man definitivt inte Carpe Diem och puttade ner den från den fjärdeplats BT–läsarna gav honom.

Det är för all del vad jag länge misstänkt. Vi västgötar har inte bara den roligaste dialekten. Smålänningar, blekingar och skåningar har överhuvudtaget ingen fungerande humor. Inte när det kommer till den subtila variant som finns i Carpe Diem i alla fall. Bonnläppar.

Hur som helst. BT:s läsare var helt överens med övriga Gota-tidningar när det gällde tre serier: Hälge, Blondie och Hagbard. Blondie och Hagbard är sedan länge bofasta på BT:s seriesida. Men Hälge?

Serien är svensk (förstås, den handlar ju om en älg), skapad av Lasse Mortimer och omåttligt populär. För att försöka förstå fascinationen satte jag mig härom kvällen framför SVT-succén ”Den stora älgvandringen”, där man via ett antal stationära kameror i realtid kan se hur älgar korsar Ångermanälven.

Jag blev inte klokare.

Men visst, om tre miljoner tittare bänkar sig i förhoppningen att få se en älg simma – så klart att vi ska publicera Hälge då.

Att Blondie är uppskattad av BT:s läsare vet jag sedan tidigare. Serien startade för snart 90 år sedan, 1930, av Chic Young. Upptakten kanske inte de flesta har klart för sig (jag hade det inte) men Dagobert var från början en playboy och miljardärsson. När han blir förälskad i Blondie, en kvinna av folket, hotar fadern att göra Dagobert arvslös. Dagobert väljer kärleken före pengarna och gifter sig med Blondie. Det unga fattiga paret flyttar ut i förorten och drabbas som så många amerikanska familjer av den stora ekonomiska depressionen på 30-talet. Chic Youngs ambition var att, på ett humoristiskt sätt, visa hur ett amerikanskt vardagsliv kunde se ut under sådana förhållanden. Han dog 1973 och serien togs över av hans son, Dean Young.

Hagbard är också omtyckt av BT:s läsare, bland annat för ”sitt stoiska lugn inför alla faror och motgångar” som en BT-läsare uttryckte det i ett mail till mig. Jag håller med om det. Seriens understatement-humor är roande. Dik Browne skapade serien 1973. Även här har skapandet gått i arv, efter Dik Brownes död 1989 är det sonen Chis som tecknar Hagbard.

Den andra nykomlingen, förutom Hälge, på BT:s nya seriesida, som drar igång i morgon, är Baby Blues. Amerikanarna Rick Kirkman och Jerry Scott fick idén till serien i samband med att Rick själv blev småbarnsförälder på 80-talet. En blöjbyteskomik med hög igenkänningsfaktor var född och serien rullar numera i över 1 200 tidningar världen över. Den har också fått det fina amerikanska priset ”Best comic strip of the year”.

Så, då var det klart för den här gången. Mycket nöje med den nya seriesidan, önskar jag er. Själv ska jag åtminstone ge den en chans.