Ska vi intervjua människor efter en katastrof?
En fråga som alltför sällan diskuteras i media är den journalistiska praxisen att så snabbt som möjligt intervjua människor som varit inblandade i katastrofer av olika slag. Människor i chock kan i vissa fall ställas inför en frågvis journalist innan ens ett adekvat vårdande omhändertagande har ägt rum.
Efter massakern på Utöya såg vi flera exempel på det. Skräckslagna ungdomar berättade om sina upplevelser bara timmar efter att mördaren hade gripits. En som har ifrågasatt det lämpliga i detta är Susanne Wigorts Yngvesson, lektor i etik och forskare i medieetik, som på medievarlden.se skriveri en mycket läsvärd artikel med rubriken ”Anhöriga i Norge fick vädja om frid”, bland annat:
Att nyhetsjournalister skulle tänka sig att avstå helt och hållet från att intervjua några timmar eller dagar efter ett massmord verkar inte ens finnas på kartan i analysen. Varför? Det finns en given medielogik om att allmänheten måste få veta. Men allmänheten behöver inte få veta timmar efter att morden har begåtts vad de överlevande tänkte, var de gömde sig eller att någon såg sin flickvän dödas. Det är ingen dramatik som ska konstrueras. Det är verkliga händelser för verkliga människor. Journalister är inte utbildade för att möta dessa erfarenheter. Därför bör de avstå helt och hållet. Avvakta en tid och ge sedan erfarna, duktiga reportrar utrymme för djupa komplexa intervjuer. Som det nu är kan man få misstanken att döden blir en del av det som säljer. Massmord som handelsvara. Så vill väl ingen ha det?
Läser man kommentarerna till artikeln så får hon välformulerade svar på tal, bland annat av Helsingborgs Dagblads chefredaktör Lars Johansson, men inget av svaren kan komma förbi Wigorts Yngvessons tyngsta argument, det att journalister inte är utbildade för att bemöta människor i chock. Att drabbade, omedelbart efter en tragisk händelse, ibland säger sig vilja uttala sig i media, som Lars Johansson påpekar, är faktiskt inget argument för att det är lämpligt att de gör det. Men få i media har modet att säga nej till den typen av intervjuer.
