Nätkommentarer, varför det?

Värdet av nätkommentarer har varit det stora massmediala diskussionsämnet de senaste veckorna. I efterdyningarna av det fasasfulla massmordet på Utöya har fokus satts på det främlingshat och den rasism som frodas på nätet, och som bland annat då och då dyker upp bland de nätkommentarer som dagstidningars hemsidor, även BT:s, ger utrymme för.

Att stoppa nätkommentarer helt har varit ett förslag. Värmlands Folkblad gjorde det. Jag är negativ till en sådan lösning. Att strypa all möjlighet till snabb kommunikation mellan media och dess läsare och läsare emellan är ett tilltag som inte hör hemma i en demokrati där just dagstidningar spelar en stor roll för det fria ordets existens.

Men den råa tonen, de hätska utfallen, de rasistiska attackerna – varför ska sådant få förekomma?

Det ska det förstås inte och varje gång något sådant slinker igenom de spärrar vi har är det inget annat än ett publicistiskt misslyckande.

Ett sätt att komma åt detta, som vi på BT diskuterar nu, är att införa samma hantering av anonymitet som vi idag har på insändarsidorna i den tryckta tidningen. Det vill säga – visst, du kan ha en anonym signatur, men ditt namn och din adress ska finnas hos den ansvarige redaktören.

Det här skulle förmodligen göra att antalet nätkommentarer minskade drastiskt. Men det är ett pris värt att betala.