"Politiken skiter i oss hemlösa"
– Vi blir bara fler och fler. Det är tragiskt med alla de unga som bor ute.
Mitthemenhemsida. I bloggnamnets tätt skrivna bokstäver finns ett raseri över att år av jakt på mat och en plats att sova på inte tycks ha något slut.
– Jag behöver inte hopp, jag behöver mod.
Första gången vi träffas är då Maria ska visa en av sina sovplatser.
– Rena Sheraton, säger hon om soprummet. Det finns ett litet rum innanför soptunnorna. Där får jag vara i fred och det finns en dörr jag kan stänga om mig.
Maria berättar om bloggen och viljan att synliggöra ett problem som ingen verkar veta omfattningen av. Hon berättar om hur hon promenerar runt hela nätterna för att inte frysa, om föraktet polisen visar då de inför Knallelandsshoppande medborgare kräver att få gå igenom ägodelarna hon bär runt i sin tunga ryggsäck, om vilka parkbänkar som är tillräckligt skyddade för att sova på och om sin ständiga kamp för att inte synas eller ta för mycket plats då hon hittar någon att övernatta hos.
Då öppnar hon våra ögon för ett Borås som de flesta av oss aldrig ser. Tillhör också den väl påpälsade kvinnan som lugnt tittar in i julsmyckade skyltfönster tidigt en vardagsmorgon den växande skaran hemlösa?
– Hemlösa har aldrig bråttom, för vi är aldrig på väg någonstans.
Själv är hon mamma, välformulerad, och tills för två år sedan hade hon ett vårdjobb i kommunen. Tidigare fanns också ett hem och en familj. Men även en bipolär sjukdom som snabbt försatte henne i ett akut svårt läge.
– På tre månader fick jag lån på 400 000 kronor.
Sjukdom, sjukskrivning och skulder ledde till ett intensivare missbruk, arbetslöshet, skilsmässa och hemlöshet.
Maria är påläst om hemlösheten och vill agera både för sin egen och andra hemlösas skull. Tillsammans med BT bokas ett möte hos det ansvariga kommunalrådet Lena Palmén. I hennes tjänsterum kräver Maria att kommunen ska göra mer för de hemlösa. Lena Palmén får höra hur Maria försökt att anpassa sig till socialtjänstens krav, men periodvis inte alls orkat att ha kontakt med dem. Maria kan hemlöshetens alldeles egen vokabulär bättre än kommunalrådet.
