Mindre grupper och mer resurser önskas på Sjöbo

Det skymmer över Sjöbo. Och inne på Norrgårdens fritids sitter barnen runt ett bord, klipper orange pumpor i papper. Det lackar mot Halloween.

Eva Svensson Söderberg har jobbat inom barnomsorgen i 23 år och kan jämföra då och nu.

– Den stora skillnaden är att det var mindre barngrupper förr, vi hann göra mer. Det var lugnare. Också barnen var lugnare. Det är en annan tid nu, säger hon. Men jag trivs jättebra. Vi gör en massa roliga saker med barnen. Men det är för stora grupper.

43 barn finns inskrivna på avdelningen. Alla är inte där samtidigt, men under en period på eftermiddagen kan de mycket väl vara över 30 barn, på tre personal.

– Om jag hade fått önska så skulle vi ha 20 barn.

Hälften av hur det ser ut i verkligheten, alltså.

Föräldern Rolf Nilsson säger:

– Jag skulle vilja säga att 15 barn vore rimligare.

Men han har inte märkt att sonen Dennis, 6 år, har klagat. Och han har själv inte märkt att det skulle finnas problem just här. Än känner han ingen oro.

– Men resurserna är för små. De som jobbar här gör ett strålande jobb. Dennis har nyss börjat här så vi får se lite längre in på terminen om läget ändrar sig. Skolan har en viktig uppgift att sätta strukturer och normer.

Just här samsas 6, 7 och 8-åringar.

Också Kadija Camara är nöjd. Hon ska hämta sin son Ousmany, också han 6 år.

– Ja, han trivs, säger hon.

För många av barnen kan det bli rätt långa dagar. Men ju senare på eftermiddagen det är, desto färre barn är det kvar. Till sist sitter det kanske bara två – och en personal.

Då är det tyst. Lugnt.

Eva Svensson Söderberg:

– Just ljudnivån är jobbig. Vi talar mycket med barnen om det, att vi måste sänka rösterna.

De är utomhus mycket. Även när det är regn. Och de delar upp barnen i smågrupper.

Plötsligt tar hon fram gitarren och drar en låt, som hon faktiskt skrivit själv.

Barnen sjunger med.