"Man känner demokratin överallt"

Det tycker en grupp lärare från Sudan, som har besökt Borås den här veckan.

Men de har också lagt märke till ensamheten.

Besöket är en del av ett utbyte mellan Sverige och Sudan. I höstas var tre lärare från Borås, tillsammans med en grupp från Örebro, i Sudan.

Och nu, efter månader med visumkrångel, har lärarna från Sudan äntligen kommit till Sverige. Förra veckan var de i Örebro, där de bland annat besökte flera förskolor. Under veckan i Borås har de bland annat sett Bodaskolan, Almåsgymnasiet och högskolan.

Snön och kylan i Borås togs emot med skräckblandad förtjusning av de sudanska besökarna. Men under de tio dagarna i Sverige har de hunnit lägga märke till fler olikheter mellan länderna än så.

– Ni tar väldigt väl hand om era handikappade och barn med särskilda behov, det finns alltid bra utrustning som är anpassad för dem. Det är något som jag tycker är mycket bra, säger Elsheikh Ahmed Elsheikh.

– Ni använder de resurser som finns, också människorna. Vi besökte ett center för multihandikappade och de sågs också som resurser. Alla har ett värde, det tycker jag om i det här landet. I vårt land har vi också stora resurser, men hur använder vi dem egentligen? säger Maria Sabir Elazim.

Att miljöfrågor och demokrati har en central roll i Sverige märks också:

– Man känner demokratin överallt. Det är svårt att beskriva exakt hur, men man märker det, säger Ibrahim Suliman.

Omaima Ahmed Elebaid säger att hon uppskattar lärandemiljön i skolorna. Men eftersom hela lärargruppen undervisar vuxna i Sudan är det svårt att använda samma metoder hemma.

– Barnen uppmuntras att tala fritt. Det kommer jag att använda när jag är tillsammans med mina egna barn.

Men alla iakttagelser i Sverige är inte positiva.

– I Sudan vill barnen gå i skolan, men många familjer har inte råd. Här har eleverna allting, ändå säger många elever jag har pratat med att de inte tycker om skolan, säger Omaima Ahmed Elebaid.

Ett tema för utbytesprojektet är att undersöka hur lärandet påverkas av ohälsa. Så småningom ska det leda fram till en slutrapport.

Ensamhet och isolering kan bidra till att så många svenska ungdomar känner sig pressade och mår dåligt, tror lärarna från Sudan.

– Här ska man klara sig själv redan när man är 18 år, men i mitt land lämnar man inte sina föräldrar förrän man gifter sig. Dessutom har familjerna bara två, tre barn här. Hos oss har man många barn och det blir ett känslomässigt stöd, man är aldrig ensam, säger Omaima Ahmed Elebaid.

Idag återvänder gruppen till Sudan igen.