Prima! tyckte tysken Willy Klettke. En tradition och ett trevligt sätt att umgås, menade andra.
I partytältet som sällskapet från Kinna slagit upp, sjöd redan kräftspadet och doftade gott av dillen.
Klockan 17 i går slängdes burarna och håvarna i Ätrans mörka vatten vid gården Kila i Sexdrega. Redan efter någon timma vittjades de första håvarna på läckerheterna från åns botten.
Innehållet i håvarna förebådade bra fångst i burarna längre fram under kvällen.
I tältet dukades redan upp för fest i augustikvällen.
– Klockan 19 gör vi första lyftet. Sedan vid klockan 20 börjar vi koka lite kräftor, berättar Thomas Engemann, Kinna.
Till kräftkalaset kantarellpaj med sallad, bröd, ost och dricka. Blommor och ljus på bordet, papperstallrikar och servetter med passande kräftdekor.
På Kila har man alltid fiskat kräftor enligt gårdsägare Allan Carlsson. Cirka 1?000 meter av Ätran rinner längs gårdens marker och marken hyrs ut i 50 eller 100 längder till hugade kräftfiskare.
– Vi har hyrt ut åtta platser i år. Resten, cirka 200 meter, har vi själva.
Tillgången på kräftor varierar år från år. I år spåddes ett ganska bra kräftår av flera.
– Hur många kräftor som totalt fiskas upp i kväll? Ja, det är svårt att säga. Men man kan nog räkna med att få ett par hundra kräftor på varje hundra meter. Minst, säger Allan Carlsson.
Och i beteshagen längs ån, som för kvällen näst intill förvandlats till en campingplats, stod pinnarna med snörena till kräftburarna fastbundna, tätt tätt längs åkanten. Sedan återstod bara en nöjsam väntan i augustikvällen.
Kräftfiske
Långt fram i tiden var den 8 augusti en magisk kväll. Då var det nämligen tid för att sätta ner burar och mjärdar i vattendrag. Det var kräftfiskepremiär och för många var själva fisket en lika viktig del som själva ätandet.
Numera är kräftfiskepremiären avskaffad, men traditionen på många håll, bland annat i Sjuhärad, är att kräftfisket börjar andra fredagen i augusti.
Kräftpremiären är en gammal tradition sedan 1800-talet då fiskeförbud infördes av myndigheterna för att förhindra utfiskning och kräftfiske bara var tillåtet från 8 augusti fram till november.
Den svenska ”kräftskivan” som umgängesform uppstod som högborgerlig sed under 1800-talet senare del och befrämjades av fiskeförbudet som gjorde ”premiärdagen” extra märkvärdig.
I dag finns faktiskt en s-märkt riksdagsmotion om att återinföra kräftfiskepremiären men hänvisning till den uppmärksamhet och nytta för bland annat turistnäringen och bygden som en ”premiärdag” för med sig.
Men svenskarna har inte alltid vurmat för kräftor. Medan flodkräftor var populär föda till exempel i Tyskland under medeltiden, finns inga uppgifter om ätande av kräftor i Skandinavien före 1504 (danska hovet).
Den kontinentala smaken för kräftor kan ha förmedlats till Sverige av de tyska köksmästare som var knutna till Vasahovet. 1562 befallde Erik XIV fogden vid Nyköpingshus att leverera kräftor till hovet och under Johan III:s tid odlades kräftor vid Kalmar slott.
Länge var dock kräftor gängse föda endast i landets högsta kretsar.
Så är det inte längre. Idag äter vi med glädje både egenhändigt uppfiskade kräftor och frysta importerade kräftor i affären. Ett kräftkalas under augustimånens sken är för många en av sommarens höjdpunkter.
