Livstidsdömd vill ha tidsbestämt straff

Nu vill han ha tidsbestämt straff och i dag tar domstol upp hans fall.

– Det varken hjälper eller stjälper mig om jag pratar med dig. Du får skriva precis vad fan du vill, säger 56-åringen då BT når honom på Kirsebergsanstalten i Malmö där han är placerad sedan fyra år.

Mannen är den förste livstidsdömde i Sjuhärad som söker tidsbestämt straff enligt reglerna som gäller sedan november 2006.

Örebro tingsrätt prövar ansökningar från livstidsdömda i hela landet och dit har den förre boråsaren vänt sig. I dag hålls förhandling i målet, men beslut kommer troligen senare.

Mannen vill inte prata med BT om dådet eller prövningen i Örebro:

– Det är ett mord som jag begick 1992. So what? Vad kan man göra åt det nu? frågar han.

– Jag har ingenting att säga dig. De enda som skulle bry sig i dag är väl anhöriga och gamla kärringar i min tidigare hemstad som vet vem jag är, fortsätter han och där slutar samtalet.

Hösten 1992 mördade han en antikhandlare på Hässleholmen och dådet har beskrivits som bestialiskt.

I sin ansökan till Örebro tingsrätt skriver 56-åringen att dådet begicks av en ”drogförvirrad hjärna”. Av en man som under lång tid missbrukat alkohol och narkotika:

"Detta?har plågat mig både dag och natt och kunde jag vrida tiden tillbaka skulle aldrig detta fruktansvärda och avskyvärda brott begåtts, men det är ju alltid lätt att vara efterklok?"

Han växte upp i otrygg miljö och hamnade redan som liten i fosterhem och barnhem. Han började sniffa lösningsmedel i sjuårsåldern och några år senare blev det alkohol och narkotika. Han drogs in i ett kriminellt ungdomsgäng och dömdes som 18-åring för första gången till fängelse.

Senare följde många domar för grova våldsbrott, med mera. Han dömdes bland annat för försök till dråp och ett grovt rån där offret utsattes för rå misshandel.

Inför prövningen i Örebro tingsrätt har både Kriminalvården och rättspsyk Göteborg gjort riskbedömningar.

Risken för återfall i våldsbrott är hög, anser Kriminalvården och pekar på 56-åringens häftiga humör, hans psykiska problem och missbruksproblem som kvarstår. Rättspsyk bedömer risken som medelhög.

Mannen häktades den 31 oktober 1992 och har sedan dess aldrig varit fri. De senaste åren har han haft bevakade permissioner, som gått bra.

1997 dömdes han för att ha skickat ett hotbrev till en åklagare och några gånger har han rapporterats för att ha misskött sig på anstalter. Men sammantaget anser Kriminalvården att 56-åringen skött sig under de många år han varit inlåst.

Nu avgörs om ett ovisst livstidsstraff ska bli tidsbestämt. Men även om det blir positivt besked kan friheten dröja, vilket mannen är medveten om:

"?först då kommer jag ju att få all tid jag behöver för att bygga upp det sociala skyddsnätet runt mig, för det finns ju mycket hinder för att återkomma till samhället", skriver han till rätten.

"Konstigt vore det väl annars efter så många år inlåst på olika anstalter runt om i landet" , avslutas hans ansökan.