Kaninerna invaderar Borås
– Vi kommer aldrig bli av med kaniner i den här staden, säger kommunens biolog Jenny Pleym.
På kommunen får man med jämna mellanrum ta emot samtal från privatpersoner som undrar om kommunen kan hjälpa dem att bli av med förvildade tamkaniner som äter upp trädgårdar och annat grönt.
– Här i staden är det jättegott att vara kanin! Det finns inga rovdjur och massor att äta, säger Jenny Pleym.
I Boråstrakten finns inga vilda kaniner naturligt utan de som skuttar omkring är antingen förrymda eller utsläppta tamkaniner och deras avkommor.
Peter Kinde på gatukontoret säger att stadens grönområden börjar invaderas men att de än så länge inte gör någon stor skada.
– Kaninerna gräver ju en hel del. Och sedan fram på hösten kan man tänka att de letar efter en torr och varm plats och kryper under altaner och liknande för att komma nära den varma och skyddade husgrunden.
Just risken att de kryper intill husen och dör oroar boende i bostadsområdet Kristineberg.
– Vi har jättemycket kaniner här. Det är inte ovanligt att titta ut och se en 6–-7 stycken i trädgården, säger Marith Andersson, ordförande i samfälligheten.
– Vi kommer att kontakta Miljökontoret för att se hur de kan hjälpa oss. Ett av förslagen vi tagit upp är att fånga in alla kaniner i burar och köra in dom i skogen.
Detta tycker man på kommunen inte är någon bra lösning. De trivs inte i den miljön och skulle snabbt söka sig tillbaka till grönskande trädgårdar. Deras rekommendation är att avliva djuren med hjälp av en skytt med tillstånd.
– Som det är nu är det fastighetsägarnas ansvar att ta hand om kaninerna om de störs. Om det gäller kommunal mark är det respektive förvaltnings ansvar. Vi på miljökontoret kan endast agera om det kommer ett virus som sprids till människan och i dag finns inte något sådant, säger Carin Christensen, miljöinspektör på miljöförvaltningen.
Tips
Bygg stängsel kring trädgården. Använd kycklingnät eller liknande och gräv ner det en hal meter.
Plantera giftiga och taggiga växter som kaniner inte tycker om.
Plocka upp fallfrukt.
Källa: Jenny Pleym, kommunbiolog