"Jag förtjänade straffet"

– Det känns väldigt konstigt, men jag tror det beror på att folk söker någonting och jag är en överlevare som vet hur man överlever utan att bli bitter.

I samband med bokmässan i Göteborg får BT en pratstund med henne, i ett mindre rum vid sidan av de stora utställningshallarna med sorl och tusentals människor i rörelse. Annika Östberg, i röda sammetsbyxor och blommig tunika, sitter avspänd med ett glas mineralvatten, verkar lugn och harmonisk.

– Jag knyter ihop barndomen med livet som vuxen. Det blir en tråd som följer med istället för att klippas av. Och jag mår bra jättebra, försäkrar hon med ett stort leende.

Livstid för mord

De mörka åren i USA är välkända. Heroinist som tonåring. Ett liv i droger och kriminalitet som kulminerade med en dom på fängelse i 25 år till livstid för mord som hennes pojkvän begick.

För ett par år sedan tilläts hon lämna USA och efter en tid på kvinnofängelset Hinseberg och arbetskooperativet Basta blev hon helt fri. Men Annika Östberg valde att stanna på Basta utanför Nykvarn i Sörmland.

– Det är inte inhägnat och jag är hyresgäst med eget företag. Jag är trygg där, trivs med miljön och människorna.

Det är basen i ett Sverige där mycket hänt under den långa frånvaron från landet.

– Men jag känner igen mycket och tänker inte att jag förlorat en massa år som jag måste ta igen. Jag vill gå vidare från där jag är nu.

Boken hyllar människor

Hon berättar om tråden från barndomen till den vuxna Annika och blandar hela tiden in engelska ord och utryck. Hon talar om att bli ”reconnected” med Sverige, om att hon ogillar när folk bara är ute efter ”juicy details” om de tuffa åren.

Boken ”Ögonblick som förändrar livet” som kom i augusti skrevs först på engelska och översattes till svenska.

– Min svenska blir bättre och bättre och förhoppningsvis kan jag någon gång lämna engelskan helt. Jag vill åtminstone ha ett svenskt ordförråd som är lika stort som mitt engelska.

Boken hyllar människor som hjälpte henne överleva i fängelse.

– Jag hade turen att ha en grupp väldigt starka kvinnor runt om mig som gått igenom samma sak. Som kanske tagit livet av en misshandlande man eller någon annan.

Annika Östberg trodde att hon skulle ta sitt liv då hon låstes in.

– Men när jag var där ville jag träffa dom som suttit längst, höra vad som hänt med dom och få veta vad som väntade mig.

Svårt att förlåta sig själv

Skuld, försoning och förlåtelse är återkommande teman i hennes föreläsningar.

– Jag känner att jag förtjänade straff för att jag satte igång en händelsekedja, säger Annika Östberg som tycker det varit svårt att helt förlåta sig själv och släppa sina skuldkänslor.

Nu kommer hon till en kulturkväll på Fristads folkhögskola och hon brukar dra många åhörare.

– Kanske för att alla människor har sina problem och sina tuffa perioder, är en av hennes förklaringar.