J. Åke Englund: Därom kunde jag berättat?
Jag besökte kyrkan mest för dess historia, byggnadens arkitektur och för att komma undan värmen för ett tag. Men när jag kommit in i kyrkan så insåg jag att det pågick en gudstjänst.
Av respekt satte jag mig ned i en av bänkarna och lyssnade på prästens predikan, men min italienska är inte den bästa. Så jag lät blicken vila på kyrkans vackra målningar.
Under min uppväxt följde jag ofta med morfar på hans predikningar?i olika kyrkor – jag har sett min beskärda del av insidan av gamla kyrkor. Jag fascinerades alltid av målningarna.
Mamma och pappa var dock inte särskilt religiösa. Så, förutom besöken hos morfar och mormor på loven, minskade religionens inflytande på mitt liv. När jag konfirmerade mig var det mest för att göra morfar glad och inte så mycket för att jag själv var särskilt troende.
När jag som tonåring blev förälskad för första gången, och i en kille, så undrade jag vad Bibeln sa om homosexualitet. Jag lyckades på något sätt hitta det där citatet ?som de kristna som fördömer homosexuella använder sig av.
För att inte riskera att förlora morfar bestämde jag mig för att inte berätta något för honom, även om jag aldrig hört honom nämna homosexualitet på något sätt.
Och som alla livslögner skapade detta en distans och osäkerhet i relationen mellan mig och morfar.
När jag som 21-åring berättade för mamma om min homosexualitet förbjöd hon mig uttryckligen att berätta något för morfar och mormor. Men att ljuga för morfar och mormor och säga att jag levde ihop med en kompis, att inte kunna berätta om att jag och min pojkvän skaffat hund, att inte kunna vara ärlig mot dem slog in en stor kil mellan mig och mina morföräldrar.
De sista åren i deras liv hade vi nästan ingen kontakt. Jag hade alltid en ursäkt för att inte kunna träffa dem – och för att de inte skulle kunna be-söka mig.
När de dog var jag 27 år gammal. Under hela mitt vuxna liv hade en livslögn legat och skavt, skapat osäkerhet och distans mellan oss. Allt baserat på vad först jag antagit, och sedan på vad min mamma antagit.
Nu när jag ännu en gång satt i en kyrka och återigen tittade på kyrkomålningar under en gudstjänst, så kunde jag inte låta bli att fundera på vad som hänt om jag varit ärlig och sagt som det var. De hade kanske sett mig för den jag är och fortsatt älska mig.
J. Åke Englund
Tre positiva kristna ledare
Desmond Tutu, ärkebiskop och Nobelpristagare har sagt att ingen som är sann mot Kristi läror kan fördöma människor på grund av deras sexuella orientering.
Gene Robinson, öppet homosexuell och biskop i Amerikanska Episkopalkyrkan. Läs boken In the Eye of the Storm och se filmen Love free or die.
Påve Franciskus, den nya påven som verkar vara den mest liberala påven hittills, har sagt att ”om en person är homosexuell och söker efter Gud, vem är jag då att fördöma denne?”. Jämfört med tidigare påvars inställning till homosexu-ella är detta ett stort steg framåt och hoppingivande.
