"Ingen människa ska behöva bli utsatt för det här"
Leif och Lena är på många sätt som vilka boråsare som helst.
Han arbetade i många år som byggarbetare, hon inom vården. De bodde i en gemensam flerrumslägenhet hos AB Bostäder på Sjöbo.
Men för några år sedan började problemen att hopa sig. Leif blev arbetslös och hamnade i ett missbruk, Lena arbetade som vanligt på dagarna och märkte inte omfattningen av problemen förrän det var för sent. Skulderna växte och räkningarna började släpa efter, till slut kunde inte paret betala sin hyra.
– Vi kämpade desperat för att hålla skutan flytande, men vill betona att ingen skugga ska falla på AB Bostäder. De försökte på alla sätt ordna respit till oss med hyresinbetalningarna, så att vi skulle kunna lösa det. Men det gick ändå inte ihop, säger Lena.
För ett år sedan fattades beslut om vräkning, Kronofogden kallade in en lokal flyttfirma som packade ihop alla deras tillhörigheter för att magasineras i tre månaders tid. Samtidigt förvärrades krisen för Leif och Lena.
Leif mådde allt sämre, och försökte ta sitt eget liv. Lena mådde allt sämre av hela situationen och blev sjukskriven. Kulmen kom när Leif drabbades av dubbelsidig lunginflammation och blodförgiftning vilket gav upphov till total organsvikt.
Han drabbades av hjärtstopp två gånger och låg på sjukhus i åtta veckors tid - varav två i respirator. Under den här tiden, när krisen var som störst, förstördes alla deras tillhörigheter som magasinerats hos flyttfirman.
De tre månaderna var slut, enligt gällande bestämmelser ska det som är av värde då säljas för att betala omkostnader i samband med avhysningen och magasineringen - resten kasseras.
Kläder, fotoalbum och möbler. Leifs stora samling med miniatyrmodeller av Mercedesbilar, och Lenas samling med Jenny Nyström-tomtar. Allt försvann.
– Vi vet om att vi också har ett ansvar i det här, men vi trodde nog ändå att vi skulle meddelas innan de förstörde allt. Att vi skulle få skriva på någon slags papper där vi intygade att vi förstod att alla våra tillhörigheter skulle försvinna.
När Leif skrevs ut från sjukhuset, och Lena långsamt började må bättre, började kampen för att få tillbaka allt. De möttes då av total tystnad från flyttfirman som tömt deras lägenhet, magasinerat alla prylar och senare även förstört dem på kronofogdemyndighetens direktiv. De har i dag ingen aning om vart allt har tagit vägen.
– Vi fattar att det inte kan magasineras hur länge som helst, men därifrån till att slänga ett helt hem... I efterhand vet vi om att två rekommenderade brev har utgått från flyttfirman. Men av någon anledning har de aldrig levererats till oss, de har i stället returnerats till avsändaren som sedan inte brytt sig om att lyfta på luren och ringa oss, säger Lena.
I dag bor paret i en mindre lägenhet på Trandared som de fått genom de sociala myndigheterna i Borås. Men de har inget från sitt tidigare liv med sig.
– Vi har alltid varit skötsamma människor, men vi fick problem och då gick det så här. Vem som helst kan få problem och ingen människa ska behöva bli utsatt för det här. Ett samhälle ska inte krossa människor som redan är krossade.
Leif och Lena heter i verkligheten något annat.
