Inga pengar till utsatta fosterhemsbarn: ''Ett hån''

– Det var ett dystert besked. Det lät inte alls bra, inte alls, är hans spontana reaktion på nyheten.

Tidigare i år föreslog en utredning att de tusentals personer som placerats i fosterhem mellan 1920 och 1980 skulle få en offentlig ursäkt och en ersättning. Utredaren föreslog att de personer som hade utsatts för "övergrepp eller försummelse av allvarlig art" skulle kunna få upp till en kvarts miljon kronor i ersättning.

Några pengar blir det dock inte, utan enbart en ursäkt av staten, enligt äldreministern. Ett av regeringens argument mot att betala ut ersättning är att den bara skulle omfatta barn som farit illa just mellan åren mellan 1920 och 1980.

– Det spänner över en väldigt lång tid. Och vi vet att människor och grupper i Sverige farit illa under den här perioden. Och det gör det svårt att särbehandla en grupp, säger Maria Larsson till TT och tillägger att det vore diskriminering:

– Det skulle kunna innebära att en ung person som utsatts för övergrepp 1983 inte får den ersättning som den som utsatts för samma sak 1953.

Stig Pettersson har ingen förståelse för äldreministerns argumentering:

– Jag tycker att regeringen springer och gömmer sig, utbrister han irriterat och dömer ut beslutet:

– Jag har ingen empati för det. Det är väldigt märkligt att regeringen använder gränsen vid 1980 för att komma undan. Gränsen måste dras någonstans, men det kan inte ha varit meningen att människor som utsatts för övergrepp efter 1980 aldrig ska kunna få skadestånd för det. Frågan om de som har drabbats efter 1980 skulle lösas senare, det är vad vi drabbade hela tiden har sagt.

För ett par år sedan berättade Stig Pettersson sin historia i Borås Tidning. Han växte först upp på ett barnhem i Göteborg och hamnade därefter hos en fosterfamilj i Dalsland på 1960- och 1970-talet. Där blev han misshandlad och mobbad. Det hårda arbetet på gården gav honom också en permanent ryggskada.

Regeringen vill inte betala ut någon ersättning, men de lovar att ge en ursäkt. Är det tillräckligt?

– Om det inte blir någon ersättning kan de lika gärna strunta i ursäkten också. Att bara ge en ursäkt är ett hån. Det måste kännas för staten när den har gjort fel. Inga pengar i världen kan hjälpa oss att få tillbaka våra förlorade år, men det hör inte hit. Det handlar om rättvisa. Jag tycker att oavsett vem som har styrt Sverige under de där åren ska staten ta sitt ansvar.