I Korskyrkan får de stöd för sin tro

En grupp kvinnor sitter runt ett bord och sjunger psalmer på arabiska.

– Psalmboken är ganska lika den svenska, men vi har våra egna sånger från våra hemländer, säger Monika Chamoun.

Intill ligger en bibel på arabiska. Man läser den ”bakifrån” precis som andra arabiska böcker.

Här i korskyrkan har de fått stöd för sin tro och har tagits emot med öppna armar. Det var Monika och hennes man Shamir som var först här för ungefär 10–11 år sedan.

– Vi kommer från kristna familjer i Libanon. När vi hade kommit till Borås hörde jag en röst från Gud som sade att vi skulle gå till Korskyrkan och bli aktiva där. Sedan kom det fler som talar arabiska och kyrkan frågade oss om vi ville starta den här gruppen.

Idag har de medlemmar från flera olika arabländer, bland annat Libanon, Irak och Syrien.

Det är en del av världen där kristna, judar och muslimer är grannar. Det är också ett område full av religiösa konflikter.

Nästan alla här kommer ursprungligen från kristna familjer, men de flesta av dem har blivit riktigt troende först när de har kommit till Sverige.

Deras tro har inga gränser, förklarar Monika:

– Vi älskar och accepterar alla oavsett vad de tror på. I vår tro finns det inte kristna och muslimer, i vår tro är det människor och Gud.

Den arabiska gruppen i korskyrkan har lite olika verksamhet. På tisdagar är det kvinnorna som träffas för att sjunga, be eller bara prata en stund.

– Sen på söndagar kommer hela familjerna hit. Då är vi ungefär 25 stycken. Då brukar de ha en gudstjänst på svenska i kyrkan samtidigt som vi är i ett annat rum och har en på arabiska. Sen sitter hela församlingen tillsammans och dricker kaffe efteråt, berättar Monika.

Många av familjernas ungdomar har dessutom vuxit upp i kyrkan och är med i någon av ungdomsgrupperna.

Att följa Guds ord och leva efter bibeln har blivit något självklart för dessa familjer, trots att de kommer från arabvärlden:

– Vi tror att det finns en mening med det här livet. Det kan inte bara gå ut på att vi ska äta, sova och jobba hela tiden, avslutar Monika.