Hustrumisshandlare anmälde sig själv

Anders polisanmälde sig själv för hustrumisshandel. Han fick bara böter.

Det skulle ta nästan tio år innan han hittade den hjälp han förtvivlat sökte.

Kärleken försvann i strumplästen. Han hade tagit tag i henne, hon gick rakt ut genom dörren.

– Hon gick lugnt och sansat ut. Det var det sista jag såg av henne.

Vi träffas på Utväg, där Anders äntligen får den hjälp han sökt så länge. För det enda resultatet efter att han polisanmälde sig själv, var att han tvingades böta 5?000 kronor för misshandel.

– Det här är någonting jag har haft i mig.

Han minns inte första gången han slog.

– Det är borta. Det är så hemskt. Det betyder att det har skett så många gånger att det är borta.

– I mitt fall var det aldrig planerat. Och jag kan inte heller tänka mig att andra planerar: ”Nu ska jag hem och bonka upp min hustru”. Det är alltid i stundens hetta som det bara exploderar.

Stunderna återkom oftare.

– Jag föraktade mig själv för att jag hade slagit min hustru. Jag tänkte att jag nog var en sjuk jävel.

Fick stryk av sin pappa

Som liten fick Anders stryk av sin pappa flera gånger i veckan och han vet att fadern också tog tag i hans mamma. Han tror inte att det faktum att det fanns våld i hans hem gör att han själv började att slå sina kvinnor.

– Och jag har aldrig rört mina barn.

Men han slog kvinnorna han levde med. Nu är han övertygad om att det som hände tidigare i år var sista gången.

– Hon var livrädd för mig. Jag ringde polisen först, men de hade ingen hjälp. Jag satt utanför polisstationen, men advokaten jag ringde uppmanade mig att inte anmäla mig själv igen. Men en psykolog jag går hos visste att Utväg fanns.

Så började samtalen med Mikael Persson.

– Att jag tog det här steget var då i första hand för hennes säkerhet. Mitt eget liv kunde inte rasa mer.

Men hans mål var förändring.

– Jag ville inte vara sådan här längre. Ville inte att det skulle inträffa någon mer gång i framtiden.

– Att komma hit var hemskt. Hemskt att sitta med någon annan och erkänna att man har slagits. Men jag möttes inte av något förakt. Jag möttes väldigt mycket av förståelse.

Men Anders behövde också något mer konkret än samtalen på Utväg.

– I mitt hem tog jag bort allt som påminde om andra människor än mina barn och mig. Jag ville städa bort allt, för att släppa in ett nytt liv. Jag städade mitt hem. Medan du ligger där och fejar med en fläck så sker det saker i dig.

Samtalen gav snabbt resultat.

– Jag känner redan nu att det aldrig kommer att hända igen.

Brottas med skulden

För Anders är det en stor lättnad, även om han fortfarande brottas med skulden för vad han har gjort.

– Jag tror att väldigt många kan bli hjälpta här.

Hans kärleksförhållanden har tagit slut på grund av att han slår.

– Det är inte bara för kvinnans skull du ska gå hit. Du kan inte sluta slå om du inte förändrar orsaken till att du gör det. Du måste ändra din syn på allt. Det är din respekt för människan det handlar om, i grund och botten.

Han märkte också förändringen på en så trivial sak som sin bilkörning.

– Jag kör långsammare, det var det första som hände. Har jag bråttom, så har jag mer förståelse för dem som kör långsamt. Jag går aldrig igång som förut, då jag kunde sitta och skrika i bilen. Mitt temperament har verkligen förändrats.

Han beskriver hur samtalen gett honom ett större lugn och att han nu försöker att förstå andra människor istället för att döma dem.

– Här fick jag nya infallsvinklar. Det handlar mycket om att ha verktyg för att inte slå igen. Om att känna igen vad det är som händer innan, vad det är som taggar upp dig.

Anders förklarar att han tänker mer nu.

– Jag hade en situation där min nuvarande flickvän pushade mig så jag kände att jag borde ha känt att jag skulle ha klappat till henne. Men jag kände inte det. Fast så länge du associerar till det, så finns det fortfarande i dig. Mitt mål är att jag inte ens ska ha den associationen längre.