Emelie Håkansson Kumpula beskriver sig själv som ”soffpotatisen nummer ett”. En trött förälder där soffan blivit enda utvägen för att orka med. Soffan, med lagom mycket kuddar, i kombination med skiftarbete har gjort henne orkeslös och vetskapen om det höga blodtrycket och den dåliga konditionen ligger och bubblar.

– Jag flåsar så att jag inte kan andas när jag går på promenader ibland, min kondition är jättedålig, säger hon.

BT:s soffpotatisar ska få hjälp att komma igång med träningen på Svensons hälsocenter. Men hälsoresan startar med en hälsoprofilbedömning där Catharina Ramhult, fysioterapeut och ergonom på Avonova företagshälsovård i Borås, ställer frågor om livsstil, mäter blodtryck, tar längd, vikt och låter soffpotatisarna göra ett konditionstest på cykel.

Emelie är där i tid och sitter i väntrummet. Hon är nervös.

– Jag vill utvecklas som person. Jag är väldigt nervös och vågar knappt gå och handla själv, säger hon.

Tidigare dansade hon, det är något hon har gjort i hela sitt liv. Men nu sker det bara hemma i huset i Dalsjöfors vid enstaka tillfällen, hennes två barn tycker att hon är pinsam, men det gör inte så mycket. Att hennes veckopromenader inte är tillräckliga vet hon om. Och det blir tydligt vid hälsoundersökningen. När hon får frågan hur ofta hon försöker få in vardagsmotion blir svaret att det inte händer så ofta.

– Det är kanske en gång i månaden, säger hon.

Stapeln på Catharina Ramhults datorskärm visar att det är för lite motion. Samtidigt är tanken på att gå till gymmet skrämmande för Emelie.

– Att vara på gymmet själv har jag aldrig varit, det kommer bli ett stort steg. Det är många människor och många ögon. Jag kommer se ut som ett fån för att jag inte vet hur man gör, säger hon.

Men en förändring måste ske, menar hon. Känslan av trötthet går inte över. Det höga blodtrycket gör att hjärtat ibland slår i ojämn takt.

– Det är väldigt obehagligt, det känns hela vägen upp i halsen. Ibland slår det i dubbla slag. Läkarna säger att jag inte behöver oroa mig men det är läskigt ändå, säger hon.

Konditionen var precis som Emelie förutspått – inte speciellt bra. När hon sitter på träningscykeln värker det i låren.

– Det var jobbigare än vad jag trodde. Andningen blev flåsigare och svettig blev jag också, säger hon.

Efter undersökningen berättar hon att det är många tankar som snurrar i huvudet. Hon måste smälta det lite. Hemma väntar två snörvliga barn.

– Jag måste göra det här, för mig och för mina barns skull, säger hon.

– Jag känner mig som en negativ person, jag vill få bli gladare, säger Emelie innan hon lämnar.

Hanna Fjeld, som är BT:s andra soffpotatis, har alltid sett sig själv som en aktiv person. Ridning, yoga, cykling och golf. Hon har testat mycket. Men de senaste åren har aktiviteterna rullat på tv:n och hon har suttit i soffan. Den är grå, relativt ny och har en divandel. Hennes man brukar dock sno divanen, men det andra hörnet passar henne perfekt.

– Soffan ställer inga krav. Men kan spela candycrush och bara sitta där och njuta. Man tror att man vilar men man blir ju inte piggare där, säger hon.

Hanna berättar om en späckad tillvaro. Hon är lärare på Sven Eriksonsgymnasiet och har en dotter som simtränar flera gånger i veckan. När hon träffar Catharina Ramhult på Avonova förklarar hon hur den egna hälsan inte har prioriterats. Hon förklarar att hennes omgivning inte ser henne som en soffpotatis, hon har ju så mycket för sig.

– Det är en stress som har varit under lång tid, jag jobbat och pluggat samtidigt och stressen känns kronisk, nu spekulerar jag men det känns så, förklarar hon.

Att gå upp för trapporna i skolan får pulsen att stiga och hon känner att styrkan saknas.

– Ibland kan jag känna mig som en 80-åring.

– Så här dålig kondis ska man inte ha i min ålder, säger hon.

Hon förklarar att hon har motiverande samtal med sina elever och att det är dags att nu ha den typen av samtal med sig själv. För kunskapen har hon – hon vet vad som behöver göras. Men nu krävs något ytterligare.

– Jag har köpt gymkort förr men då har det hamnat längst bak i plånboken och glömts bort. När jag såg det här tänkte jag ”vilken chans”, nu får jag möjlighet att ställas till svars, säger hon.

Bilden hon har av sig själv, som en aktiv person som tycker om att idrotta, går nu inte ihop med verkligheten.

– Jag har nästan någon fobi för att känna mig utmattad, så fort jag blir lite svettig så slutar jag. Jag utmanar mig sällan och det behöver jag göra, säger hon.

Under hälsoundersökningen blir det tydligt, konditionen kan bli bättre. På en femgradig skala ligger Hanna på en tvåa. Även stillasittandet kan minska och fritiden kan få mer kvalitet. Värken i ryggen som kan komma efter långa stunder av att rätta elevers uppgifter kan försvinna med hjälp av träning. Trivselkilona som smugit sig på kan bli lättare att bära.

– Att bära runt den här vikten som är dölast bara, det är klart att det blir en påfrestning för kroppen, säger Hanna och kollar på datorskärmen.

Hon förklarar att hon är redo för att ta en paus från soffan. Ja, den är skön men nu vill hon göra annat.

– Jag vill utmana soffpotatisen i mig, säger Hanna.

– Jag sa nog att jag är 28, men jag är ju faktiskt 27, säger Isac Lidén.

Han ska snart bli tvåbarnspappa. Familjens andra barn är planerat i maj. Med en dotter på ett och ett halvt år, blir det inte lika lätt att hinna med sin hälsa.

Frukosten väljer han oftast att skippa. Grönsaker inhandlas och ges till dottern, men hans egen tallrik är oftast mindre färgglad. Grönsakerna blir i stället tråkiga i kylskåpet. Och att sjunka ner i Ikeasoffan, helst i det vänstra hörnet, gör han när han är ensam. Hämtmaten lockar och möjligheten att jobba hemifrån gör att skåpsluckorna i köket hemma på Druvefors är nära.

– Min största last är nog att jag småäter och då blir det ofta chips. Jag snacksar mycket, säger han

Tidigare var han en aktiv skateboardåkare, det kunde bli så mycket som 25-30 timmars skejtande per vecka. Men nu blir det inte speciellt mycket motion. Samtidigt beskriver Isac sig själv som en person som har lätt för att gå ”all in”. Han förklarar att han för några månader sedan bestämde sig för att börja gå barnvagnspromenader. 15 kilometer flera dagar i veckan blev det. Men efter tre veckor tog det stopp. Motivationen dog och soffan såg sådär snäll och förlåtande ut.

– Det blir så. Om jag säger att jag ska gå lugnt på löpbandet så börjar jag springa. Jag är en rocket starter som lägger mig platt när det blir för tufft.

– Men sedan jag fick reda på att jag ska göra den här hälsoresan har jag faktiskt redan smygtränat två gånger, erkänner han.

Frågor om träning, mat och en bättre livsstil snurrar i huvudet nu. För vikten känner han sig inte riktigt nöjd med.

– Att byta profilbild på Facebook är en sån grej där jag känner mig osäker, att jag har gått upp i vikt påverkar bilden av mig själv, säger han.

Väl under hälsoundersökningen lyssnar han noggrant och hans åtta cykelminuter går lätt. På en skala från ett till tio bedömer han att det landar på en femma i ansträngning. Väl tillbaka i samtalsrummet sätter han sig i stolen för att gå igenom resultaten tillsammans med Catharina Ramhult på Avonova. Konditionen kan förbättras, vikten minska och kosten kan innehålla mer näring. Isac nickar. Han beskriver att han är ute efter något hållbart. Han vill ha mer energi till att leka med sin dotter.

– Jag vill göra en förändring nu som varar för resten av mitt liv, säger han.

Har du berättat för vänner och familj att du ska göra den här hälsoresan?

– Inte för mina vänner men för min familj. De tycker det är jätteroligt. Jag ansökte om det här själv så det är ingen som har sagt ”Isac, du borde söka till det här”. Och mina vänner lär ju se det här nu, svarar han.