Hanna Grahn: Hanna Grahn: Sanningens vecka för Annie Lööf
Det går bra för Centerpartiet. Deras 8,6 procent i mitten av väljarkåren ger just nu stor utdelning, såväl i Sjuhäradskommunerna som i regeringsdiskussionerna. I Sjuhärad ser partiet ut att sitta i de ledande styrena i sex av sju kommuner (även om läget i den styrande konstellationen i Herrljunga är mer än lovligt rörig just nu).
Sjuhärad bekräftar det mönster vi ser i hela Sverige. Nyligen kunde Dagens Nyheter berätta att Centerpartiet är med och styr i fler kommuner än något annat parti. Det vanligaste är rena Alliansstyren, men antalet blocköverskridande styren i kommunerna har vuxit de senaste åren.
I kommunerna blir de ideologiska skillnaderna mindre viktiga och steget att samregera över den traditionella blockgränsen är mindre.
Och väljare gillar vad de ser. I en nyligen gjord opinionsmätning (Inizio) har Centerpartiet vuxit till 9,6 procent.
I fallet Centerpartiet kan det också ha gjort sitt till att Annie Lööf tonat ner företagsfrågorna något, alltså de frågor som är starkt kopplade till höger-vänsterkonflikten. Ju längre valrörelsen skred desto oftare betonade Annie Lööf att valet handlar om värderingsfrågor, om allas lika värde och om kampen för demokrati och jämlikhet.
”I boken är det en ganska beskäftig partiledare som blottar sig. Hon beskriver sig själv oblygt som en vinnarskalle.”
Hennes bok som så välregisserat kom ut i mars heter Sanningens ögonblick, och kanske är det just precis dit vi har kommit nu. Det här kan vara Alliansens sista vecka i Sverige. Det är synen på nationalistiska Sverigedemokraterna som just nu sliter isär de borgerliga partierna.
I boken är det en ganska beskäftig partiledare som blottar sig. Hon beskriver sig själv oblygt som en vinnarskalle, ett ord som används på flera ställen i boken. Hon tar avstamp i en tid då hon var utskrattad och hånad. Minns ni den uppslitande debatten om det kontroversiella förslaget till ett nytt idéprogram?
Året var 2012. Månggifte, plattare skatt, avskaffad skolplikt och fri invandring fanns bland förslagen. Partiet hade usla opinionssiffror. Annie Lööf avbröt sin semesterresa. I boken berättar hon om talet hon höll under kommundagarna i Örebro året därpå, det första stora efter debaclet.
Hon berättar hur hon hatade att bli kallad för nyliberal. Hon skriver:
”Applåderna lade sig och jag gick ut på scenen med bestämda steg.
– Men här en hälsning till den samlade vänstern: Våga inte kalla mig hård, kall och nyliberal. Lägg inte åsikter i min mun. Vill ni ha en fajt om rättvisa och solidaritet? Välkomna. Handsken är kastad.”
Så tro inte att partier vänsterut känns det minsta naturligt för Annie Lööf att samarbeta med. Hon har ett dilemma, helt klart. Hon är klämd från två håll.
”Oavsett om Annie Lööf direkt skulle misslyckas med att försöka bli statsminister så kommer hon inte undan. Hon måste välja.”
På onsdag röstar riksdagen om Ulf Kristersson som statsminister. Liberalerna har redan sagt att de ska rösta nej, och Centerpartiet har i princip gett samma besked.
I fredags konstaterade Liberalernas partiledare Jan Björklund att ”Annie Lööf är en tänkbar statsminister”. Men oavsett om Annie Lööf skulle få uppdraget att ”sondera terrängen”, och oavsett om hon direkt skulle misslyckas med att försöka bli statsminister så kommer hon inte undan. Hon måste välja.
Sanningens tid är inne för Annie Lööf.
