90 år med kvinnlig rösträtt
– Det tog tid innan vi arbetarkvinnor kom in i politiken, säger hon.
De utbildade kvinnorna gick före och visade vägen.
Först på 1950-talet säger Iris Dahlberg att hon själv blev medveten om ojämlikheten mellan kvinnor och män.
– Jag gick med i SSU när jag var 15 år men det var för att de hade dans på söndagskvällarna i Fritsla där jag bodde. Efterhand blev jag mer politiskt intresserad och gick studiecirklar på Viskadalens folkhögskola. Jag träffade min man genom politiken och när vi gifte oss 1953 var alla hemmafruar. Det var mannen som var aktiv och kvinnorna som skötte barnen.
Under flera år bodde Iris och hennes man i Västerås och i Stockholm. Iris blev alltmer politiskt aktiv och när makarna flyttade till Borås engagerade hon sig i landstingspolitiken och var under 14 år sjukvårdspolitiker.
Hon minns kampen för Socialdemokraternas första kvinnliga kommunalråd i Borås.
– Så som vi kämpade, det var som att stånga pannan blodig. Vi fick majoritet så vi skulle kunna ha tre kommunalråd och då tyckte vi det skulle vara en kvinna, men vi misslyckades.
– Vi sa att om de menar något med jämställdhet måste de ställa upp. Men vi kvinnor var lite fega och ville inte ta strid.
Ett annat stort steg var när Lilly Grumert blev första kvinnliga landstingsrådet i det mansdominerade landstinget.
– Men det uppmärksammades inte, vad vi blev förgrymmade när media inte var intresserade.
Kvinnlig rösträtt i 90 år, det är egentligen inte så länge och det är inte så konstigt att det tagit tid med jämställdheten, menar Iris Dahlberg.
– Det var ju karlar överallt. Det måste ha varit jättestort att kvinnorna fick rösträtt och det måste ha varit fantastiskt när Kerstin Hesselgren kom in som enda kvinna i riksdagen.
Iris Dahlberg minns de stora frågorna på 1970-talet. Hon var engagerad i Kvarteret Framtiden där kvinnorna kämpade för affärer och arbetsplatser i de nybyggda bostadsområdena som motvikt mot miljonprogrammet.
Abortfrågan var stor och så var det sextimmarsdagen.
– Jag blir upprörd när vi pratar om den, säger hon. Det var ett misslyckande att vi inte nådde fram. Tänk vilka diskussioner vi hade på den tiden. Gubbarna ville prioritera annat, de införde femte semesterveckan men kvinnorna ville hellre ha kortare arbetsdagar.
Mycket har förändrats men det har inte gått så snabbt, konstaterar Iris Dahlberg.
– För 15 år sedan skulle PRO välja kongressombud och till min häpnad fick jag se att det föreslogs åtta män. Men nu är kvinnorna i majoritet.
Men visst har utvecklingen gått framåt, säger Iris Dahlberg som växte upp med att stryka sina bröders skjortor. Det var självklart att flickorna i familjen skulle göra det.
– Dagens föräldrar hjälps åt på ett helt annat sätt, men de har det slitsamt.
Kvinnors rösträtt
1919 godkände riksdagen ett förslag om allmän rösträtt och valbarhet även för kvinnor. 1921 hölls första riksdagsvalet där kvinnor fick rösta.
Det var nästan 30 år efter att den första motionen om lika politiska rättigheter för kvinnor och män väckts i riksdagen 1884.
1899 lämnade Fredrika Bremerförbundet in en petition om rösträtt till regeringen. 1902-03 bildades Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Vid riksdagsvalet 1921 valdes fyra kvinnor in i riksdagens andra kammare. Kerstin Hesselgren, politisk vilde, var första kvinnan i riksdagens första kammare.
Fram till 1930-talet var antalet kvinnliga riksdagsledamöter obetydligt. Först 1974 var andelen kvinnor över 20 procent.
De amerikanska nybyggarstaterna Wyoming och Utah var först med kvinnlig rösträtt 1869 respektive 1870. I Nya Zeeland och Australien fick kvinnorna rösträtt 1893 respektive 1902.
Sverige var sist i Norden med kvinnlig rösträtt efter Finland, 1906, Norge, 1913 och Danmark och Island 1915.
