20 år senare - i dag kom det fram

I dag fick hon det i brevlådan.

Sommaren 1994 är kanske mest ihågkommen för ett bragdartat svenskt VM-brons i fotboll. Men det var också sommaren då Posten körde sin kampanj "Skriv brev till dig själv om 20 år".

Nästan 20 000 unga människor nappade - en av dem var den då åttaåriga Emma Malmberg, och hennes sju år äldre syster.

– Det var min mamma som tyckte att vi skulle skicka varsitt brev. Sedan dess har det gått 20 år, visst har jag tänkt på det någon gång men inte så att jag har gått och väntat på det, säger hon.

I dag är Emma 28 år, mammaledig och nyinflyttad i Viskafors. När hon gick igenom posten i går fick hon en rejäl överraskning. Brevet som hon själv postade 1994 hade kommit fram. Eftersom hon angett sitt personnummer i brevet hade man lyckats leta reda på hennes nya adress.

– Jag fick nästan en liten chock, det var jättekul!

Inuti kuvertet fanns ett tvåsidigt brev och en teckning som hon ritat som åttaåring.

– Min syster var 15 när hon skickade sitt brev så innehållet i hennes brev var kanske mer intressant än mitt. Hon skrev många tankar om samhället och så. Jag skrev mer om min tillvaro som åttaåring, om att jag spelade fotboll och var med i scouterna.

Postmuseum har lagrat breven sedan 1994 och nu börjat skicka ut dem. En del av breven kommer att ställas ut på en utställning i Stockholm med start 5 november - dock inte Emmas.

– Det är ett rätt så roligt brev, med lite rolig stavning och så, säger hon.

En annan som fått brev är Linda Palmer, i dag ekonomiassistent på Borås energi och miljö. Hon skrev sitt brev som 16-åring, men hade helt glömt bort att hon skrivit det.

– Det kom lite som en chock, säger hon och skrattar.

I brevet skriver hon om sin första dag på Fässbergsgymnasiet i Mölndal, och om sitt sommarlov där hon sommarjobbade i sex veckor för att spara ihop till en språkresa som hon planerade året efter. Språkresan blev aldrig av, i stället flyttade hon och familjen till Sao Paulo i Brasilien och och bodde där i två år. Efter det studerade hon på universitet i England i tre år innan hon flyttade hem till Sverige år 2000.

– Det var verkligen inget som jag hade kunnat föreställa mig för tjugo år sedan! Och jag trodde nog aldrig att jag skulle bo i Borås när jag blev vuxen, det fanns inte på kartan, säger hon.