Söndagskrönika 30 mars
Med anledning av min krönika förra söndagen, där jag avhandlade det göteborgska ordet bamba, fick jag besök på redaktionen i Bollebygd av Gerd och Arne Linder. De hade med sig den utmärkta "Kals odbok" som enbart tar upp göteborgska ord och uttryck. Där bekräftades det jag skrivit om att bamba bildats av barnbespisning, men fortsättningen kan jag inte undanhålla läsarna: "En aning tveksam blev jag häromdan, då jag under mina djupare odfosskningar träffade på ett dialektalt bamba, bämba och bamma i sig i betydelsen äta och dricka glupskt. Detta od kommer av bamb, våm, varmed det fornsvenska bamse är besläktat... Är dagens bamba blott en barnbespisning eller menar man att det är en plats för bamsingar som glufsar?".
Ord engagerar. Den gångna veckan har det blivit en del språkdiskussioner med anledning av krönikan. Många har åsikter om ordval och dialekter. Det är roligt med ett sådant engagemang. Dessutom råkade jag halka in på P1:s utmärkta program Språket med språkprofessorn Lars-Gunnar Andersson häromdagen. Där avhandlades ungdomars nya användning av orden medan. En kvinna undrade varför hennes barn sade "Vi kan göra det medan", utan att fortsätta meningen. En helt ny användning av ordet. Det fick mig att tänka på ytterligare ett uttryck som användes annorlunda då jag var i tonåren. En lärare (dock inte lärare i svenska) sade inte "vi är så få" utan i stället "vi är så några". Jag har aldrig hört någon säga så varken före eller efter det tillfället och undrar om det var något dialektalt som hon hade med sig från något annat håll i landet. Det uttrycket blir nog inte etablerat. Däremot blir ofta ord som ungdomar använder så småningom gängse i språket, så vänta bara, allt det ungdomarna får skäll för att de säger i dag blir alla andra tvungna att lära sig förr eller senare...
Det är aldrig för sent att lära sig mer om ord. Konstnären Patrik Norström, som hade vernissage på Galleri Odinslund i Bollebygds bibliotek i går, berättade för mig medan han lade fernissa på en tavla att ordet vernissage faktiskt kommer av ordet fernissa. Det franska ordet ”vernis” (lack, lasyr) är grunden för ordet "vernissage" (öppningsdag för en utställning). Kanske var det så att man fernissade alla tavlor inför vernissagen förr.
