Söndagskrönika 25 maj
I reklambranschen slår man nästan knut på sig för att sticka ut ibland alla andra reklambudskap. Det får vara hur töntigt som helst bara kunden kommer ihåg varumärket vid hyllan i butiken.
Jag och några vänner har gått in för att notera vilka varumärken som har reklamfilmer som utgår från att tittarna är intelligensbefriade och har infört en alldeles egen köpbojkott av dem. Underskatta oss inte.
Men ibland är det riktigt fyndigt, det som reklammakarna hittar på. Många har fastnat för Ica-butikernas filmer som är som en tv-såpa, med olika karaktärer som lever sitt liv i butiken. En ironisk såpavariant. En annan reklamkampanj gällde Nescafé och byggde på att en man och en kvinna, med sofistikerad brittisk accent, som bodde grannar lånade kaffe av varandra och till sist blev ett par.
Ideella organisationer måste också sticka ut i mängden. Häromdagen fick jag ett pressmeddelande från Greenpeace om vilka svenska matvarukedjor som tar sitt ansvar för att sluta sälja utrotningshotad fisk. Det unika var vad som hände när jag klickade på länken för att läsa rankningen av livsmedelskedjor.
Då hamnade jag på en sida där det stod ”Vi kunde inte finna sidan”. Inte ovanligt. Men förklaringen var annorlunda. Det kunde bero på att: 1) sidan kan vara utrotad, liksom många valar, schimpanser och gorillor skulle kunna bli utan din hjälp, 2) sidan kan ha flyttats, som många öbor i Stilla havet kommer att tvingas göra då den globala uppvärmningen lägger deras hem under vatten, 3) du kan ha gjort ett misstag då du fyllde i adressen och misstag kan få förödande konsekvenser såsom i Tjernobyl eller Bhopal. Och så vidare. Efter den genomgången minns man i alla fall att man har läst på Greenpeace hemsida...
Som en del vet sjunger jag i två gospelkörer - i Borås och i Göteborg. I går hade Göteborg Gospel konsert (eftersom den varit kan jag inte anklagas för att utnyttja BT otillbörligt) och när vi upptäckte att det råkade vara samma dag som Eurovision Song Contest insåg vi att affischer inte räcker. En kille startade en Facebookgrupp så att vi skulle kunna skicka inbjudningar, det trycktes massor av informationsblad och så vidare. Om ni var i Göteborg i söndags och såg en man och en kvinna som satte lappar under vindrutetorkarna på alla bilar utanför Storan och sedan hoppade på folk på Avenyn så var det jag och en av tenorerna som värvade publik när vi ändå hade en stund över.
