Söndagskrönika 23 mars

Och alla de praktiska ord som säger allt?

Tanken slog mig när jag bläddrade igenom mycket gamla exemplar av Borås Tidning för ett inslag till vår kommande påskbilaga. 1938 stod där till exempel att en händelse var planerad till ”den 8 ds”. Ds står för dennes, vilket betyder den månad som just nu pågår, och är ett praktiskt och kort ord för att förklara vilken tidpunkt man talar om.

Ordet reklamera användes helt annorlunda på 30-talet jämfört med i dag. Den som säger att en vara skall reklameras menar numera att det är fel på den och man vill ha pengarna tillbaka, men i en BT från 1938 kunde man läsa om annonser, ”vilka reklamera för artiklar tillverkade vid fabriker där Kooperativa förbundet är ekonomiskt intresserat”.

I samma årgång av BT kunde man läsa om yrken som garanterat inte förekommer numera. Eller vad sägs om mossdikare och betesförbättrare? Och det är väl knappt att någon vet vad en ”egen torva” är för något.

Gamla ordformer är däremot inte omöjliga att förstå, men de markerar tydligt en texts ålder. Kommo, voro, stodo är inte former som vi brukar använda.

Men ibland behöver ord inte ens vara gamla för att man skall reagera på dem. Det räcker att de är dialektala eller lokala. Jag minns första gången jag hörde ordet ”bamba” av en Bollebygdsbo. Det lät väldigt konstigt i mina öron, och gör det nog fortfarande. Ordet bamba som beteckning på skolmatsalen är en sammandragning av ordet ”barnbespisning” (och bespisning är ett riktigt gammalt ord). Det uppkom i Göteborg och förekommer inte på många andra platser. I Sjuhärad är det i princip bara i Bollebygd som ordet används allmänt. Men så har ju Bollebygd också gott om inflyttade göteborgare.

Att ordet känns självklart i Göteborgstrakten förstod jag då min företrädare som Bollebygdsredaktör for till Finland och sade att han skulle försöka introducera lite rikssvenska där borta. Exemplet han tog var just ”bamba”, vilket fick mig att raskt be honom att välja något annat ord - för rikssvenska är det inte.

Man kan skoja med dialekter också. En gång försökte jag och en kompis från Göteborg att lära en förtvivlad stockholmare att stava till ”skôpet”, ”lôdan” och ”pôsen” genom att säga att det är samma tecken som då man skriver ”rôset”. Han blev inte klok på det trots vår överlägsna pedagogiska förmåga. Visst var det konstigt...