GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Så lever Iryna efter flyktingboendet på Hindås camping

När bomberna började falla över östra Ukraina tvingades Iryna Petrova bort från sitt hem. Efter en omtumlande flykt, med två barn, hamnade hon på Hindås camping. Här har hon träffat en vän för livet och drömmer om att bli sjuksköterska – men längtan efter hemlandet är stark.
Bollebygd • Publicerad 27 juni 2022
Iryna Petrova har tidigare bott på campingen i Hindås. Nu bor hon i Mölnlycke.
Iryna Petrova har tidigare bott på campingen i Hindås. Nu bor hon i Mölnlycke.Foto: Lena Andersson

– Det blev ett annorlunda födelsedagsfirande i år för min man som fyller år den 24 februari, säger Iryna Petrova när BT träffar henne hemma i lägenheten i Mölnlycke.

I stället för att ha födelsedagskalas invaderade Ryssland Ukraina och familjen tvingades lämna sitt hem och fly.

De flydde från sitt hem i staden Zaporizjzja i sydöstra Ukraina, för att gömma sig i ett hus som hennes man ägde i en intilliggande by. Där höll de sig gömda i källaren tills en vän ringde och sa att de borde fly till västra Ukraina, eftersom det var säkrare där.

Iryna berättar hur svårt det var att resa med två barn på evakueringståget till Ukraina. I stället för att som brukligt vara fyra personer i en tågkupé var det 14 personer som samlades där inne. De fick sova på en madrass i korridoren och det var fullt med folk överallt.

Alla som ville resa med tåget fick inte plats.

– Innan tåget åkte bankade människor på fönsterrutorna till tågkupén där jag vi satt och skrek att de ville följa med. Det var hemskt att höra och uppleva, säger Iryna, som tog sig fram till tåget i folkhavet bärandes sin 2-åriga dotter Teona.

Hennes mans son, Nikita 12 år, var också med på tågresan som tog 24 timmar. Framme i Ukraina kunde de bo i en mosters väns lägenhet innan de åkte vidare till Polen, Litauen och Sverige.

Att de kom till Sverige den 14 mars berodde på att Irynas väns chef, som kommer från Litauen, bor i Vallda i Kungsbacka och därför kunde hjälpa Iryna att hitta en familj, som hon kunde bo hos i samma kommun.

– Jag och mina barn bodde i tre veckor hos en familj i Onsala. Kvinna i familjen är som min syster nu.

Iryna Petrova kan redan tala lite svenska.
Iryna Petrova kan redan tala lite svenska.Foto: Lena Andersson

Efter familjeplaceringen bodde Iryna hos Migrationsverkets ankomstenhet i Göteborg. Därefter placerades hon på campingen i Hindås, där hon och barnen bodde i ungefär en månad.

– Vi hade två rum och trivdes väldigt bra där. Det är så vackert i Hindås och jag fick andra vänner från Ukraina som också bodde på campingen. Jag är så tacksam mot svenskar som varit så välkomnande mot oss och tagit emot oss med öppna armar. Vi känner oss så välkomna och märker att de bryr sig om oss.

Många vill hjälpa till att ge familjen saker. En mikrovågsugn och soffa är exempel på saker som de fått sedan de flyttade in i den egna lägenheten i Mölnlycke den 13 maj.

Maken förenades med Iryna i Hindås och nu trivs de båda väldigt bra i Mölnlycke. Dottern har börjat på förskola och är det enda barnen från Ukraina där.

– Det går jättebra. När hon vaknar på morgonen längtar hon efter att gå till förskolan och hon har börjat att lära sig svenska av de andra barnen. Häromdagen sa hon till exempel gurka på svenska och det är nästan samma ord på ukrainska, så det skrattade vi åt och tyckte var bra, säger Iryna.

I Ukraina arbetade hon som sjuksköterska och hennes man som järnvägsvakt. De vill båda jobba i Sverige och försörja sig här den närmsta tiden. Iryna började att lära sig svenska på scoutlägret i Hindås och nu fortsätter hon att lära sig själv genom en app på mobilen. Hon vill lära sig bra svenska och sedan utbilda sig till sjuksköterska i Sverige, eftersom hennes utbildning från hemlandet inte är gångbar här.

– Vår hemstad är för närvarade inte ockuperad, men små städer i detta område är ockuperade och det pågår ett krig i landet och folket kan inte röra sig fritt på grund av ryssarna som går runt med vapen. Vi är rädda för att återvända, framför allt för barnens skull. Varje dag funderar jag på hur jag vill göra, om jag vill stanna kvar här eller inte. Ena dagen vill jag stanna, andra dagen vill jag åka tillbaka. Vi får se hur det blir.

Iryna Petrova på uteplatsen vid lägenheten i Mölnlycke. Hon trivs bra i Sverige och känner sig välkommen i landet.
Iryna Petrova på uteplatsen vid lägenheten i Mölnlycke. Hon trivs bra i Sverige och känner sig välkommen i landet.Foto: Lena Andersson
Lena AnderssonSkicka e-post
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.