Nöjen från en svunnen tid
Det är också titeln på Åke Johansons bok om dansbanor som börjar säljas på hembygdsdagen i Rävlanda i morgon lördag.
Åke Johansons tredje bok upptar ett 50-tal dansbanor och är fylld med gamla bilder och anekdoter.
Många av de gamla dansbanorna finns inte längre kvar. Till undantagen hör Hindåsrotundan och Eriksdalsparken i Olsfors.
– I Hindås fanns det få andra dansbanor, säger Åke Johanson. Hindåsrotundans festgeneral Sven-Olof Lindberg och Eriksdalsparkens Bertil Eliasson och Bernt Johansson vågade satsa, så de överlevde när andra inte klarade sig.
Han säger att dansbanden började ställa allt högre krav på ljudanläggningar och även högre gager. De små dansbanorna kunde inte hänga med i utvecklingen. Men även Hindåsrotundan och Eriksdalsparken fick en del problem, när det började komma raggargäng till danserna och det uppstod bråk.
– Jag hade inte en aning om att det fanns så många små nedlagda dansbanor innan jag började samla material till min bok.
Åke Johanson har främst skildrat åren 1920–1970. Själv dansade han på Hindåsrotundan på 1950-talet och förstås på Kolsåsen, som låg nära hemmet i Rävlanda. Kolsåsen ägdes först av skytteföreningen, men såldes till Svensk Lantbrukarungdom (SLU). Även på Dôda i Rävlanda har han tagit en och annan svängom, liksom i Hedebergspark i Bollebygd. Totalt har han besökt sju–åtta av de cirka 50 dansbanorna i boken.
– En del av dem var nedlagda redan på 1950-talet.
Själv är Åke Johanson 70 år och han säger att han kände många av de gamla som kunde berätta om dansbanorna förr och som kunde låna ut foton. Den äldsta som bidrog var en dam som nyligen avled vid 102 års ålder och en man på 92 år, Valter Gustafsson.
På dansbanetiden fanns det inte så många andra nöjen så det var stort att cykla iväg och dansa när helgen kom.
Till sist en historia från då det begav sig:
– Åke Grönberg skulle uppträda på idrottsgalan i Rävlanda. Han hade sett på kartan att det fanns en väg mellan Hindås och Rävlanda. Det var bara det att det var en skogsväg och han hade en stor amerikanare. Sällskapet fick både öppna grindar och flytta stenar för att komma fram. Han uppskattade nog inte de fina hässjorna och torpen på vägen, för han var arg som ett bi när han kom fram. Men sedan lugnade han sig och genomförde showen.
