Lägerliv i Töllsjö läker såren

Årets sommarläger i Töllsjö är det elfte, och en nystart. Det tionde lägret ordnades 2002. Ungdomarna är från Kiev och de flesta har anknytning till organisationen Fadershuset, som tar hand om gatubarn.

Ania Aspenes, ledare och tolk, är själv från Ukraina och träffade sin svenska man Andreas på ett läger i Töllsjö 1997, då hon var 16 år. 2000 gifte de sig och 2002 var de båda funktionärer på lägret.

– Vi har ett stort förtroende för Fadershuset, säger hon. De gör ett fantastiskt arbete. Det som inte går åt till de här barnen skickas med till Kiev, där Fadershuset delar ut sakerna till andra behövande.

Ett populärt inslag är utflykten till Liseberg.

– Jag minns att det levde jag på länge, säger Ania Aspenes.

Barnen har fiskat krabbor på Öckerö, spelat fotboll mot barn i Töllsjö IF, badat och mycket annat. En konsert i Töllsjö i våras drog in 21000 kronor. Resten har lösts genom gåvor och frivilligt arbete.

Målet med lägret är inte bara att barnen skall få mat och kläder och andas ren luft, opåverkad av Tjernobylolyckan, utan även att läka dem själsligt. Varje barn har en svår historia.

Erik Bolembolonazo 15 år, Dima Dovgoteles 12 år, Nastja Martinenko 12 år, Mariana Jasjenko 11 år och Masja Petjenkova 13 år säger alla att de fått vänner för livet och de kommer att hålla kontakt om de får adresser. De läser engelska i skolan och blev extra motiverade då de skulle till Töllsjö, men än så länge behövs Ania som tolk.

– Det mest värdefulla är att så många svenskar velat spendera tid med oss, säger Erik Bolembolonazo.

– De bryr sig om oss. De inte bara hjälper oss praktiskt, säger Mariana Jasjenko. De ber för oss och undervisar oss i hur man skall leva.

Masja Petjenkova är imponerad av den svenska naturen.

– Luften är så ren och ingen skräpar ner, säger hon. I Ukraina struntar folk i att det finns papperskorgar.

12-åriga Nastja Martinenko berättar att hon började bo på gatan då hon var 4 år. Mamma hade skickat henne att köpa bröd och andra barn stal pengarna och tvingade henne att röka. Hon visste att hon skulle råka illa ut om hon kom hem utan pengar, utan bröd och rökluktande.

– Jag levde med gatubarnen i ett halvår. När jag vägrade att tigga pengar till lim att sniffa tog de mig till mamma som klädde av mig naken och låste mig ute på balkongen mitt i vintern.

Den alkoholiserade mamman tvingade henne att sälja syrener. De vissnade i solen och ingen ville köpa.

– Jag fick stryk och rymde igen. Efter fyra dagar lämnade mamma mig till Fadershuset för rehabilitering. Trots det hon gjort saknade jag henne. Men när de frågade var jag ville bo sedan valde jag Fadershuset och mitt liv förändrades.

Fadershusets grundare Roman Korniyko, som är med barnen i Töllsjö, säger att han känner tacksamhet mot alla svenskar som engagerar sig i barn de inte ens känner.

– Må Gud ge svenskarna mångfalt mer tillbaka så att era barn aldrig behöver veta vad hemlöshet är, säger han.