Vittnesmål om behovet av ett värdigt samhälle

Båda kritiserar de bilden av den ekonomiska människan, den superrationelle mannen med egoistiska motiv och många flygpoäng, som både overklig, klimatfarlig och ohållbar för all sorts framtid om vi ska ha någon.

Sedan kommer det där, som både Kielos och Björk ringar in. Det traditionellt kvinnliga, som går att ställa i motsats till den ekonomiske mannens effektivitet, och framstegsorienterade entreprenörsanda. Det vårdande, det omhändertagande. Det monotona, upprepande, anknytande, sociala. Det som sker mestadels i hemmet. Steka köttbullar, tvätta, städa, torka snor, göra smörgåsar. Söva, väcka, trösta, prata med, klappa. Det som aldrig tar slut och som aldrig riktigt går att mäta.

Berättarjaget i Marie Hållanders debutroman Tjänster i hemmet arbetar, inte helt otippat kanske, i hemtjänsten. Hennes dagar består av att vårda gamla människor som fortfarande bor hemma: koka kaffe, köra rullstolar på promenad, bända upp stelnade armar för att komma åt att duscha i armhålor. Det är en rätt pressad yrkessituation. En oförutsedd händelse kraschar hela dagsplaneringen, kroppen tar stryk, själen också, och som timanställd törs hon inte säga nej till mer jobb även om hon egentligen planerat något annat. På ett vardagligt plan, ofta mycket handfast, rör sig Hållander kring sjukdom, död, ensamhet och utsatthet.

”Ni har gått från att vara människor till att bli icke-människor. Ni andas, blodet pulserar, era hjärtan slår. Ni talar och i har någon slags vilja. Men ert sammanhang är inte längre ert sammanhang. Ert sammanhang har blivit ett sammanhang ni inte förstår.”

Men texten andas också en sorts lågmäld glädje, respekt, humor och till och med sensualitet. Det är ovanligt med annat än dödsångest och kisslukt i den här sortens skildringar. Jag oroar mig mycket för att förlora all värdighet som gammal och dement, har redan en cyanidkapsel-vid-första-stroken-uppgörelse med några vänner.

Men i Hållanders berättelse finns en ömhet och medmänsklighet som känns trygg. Då och då drar romanen iväg åt poesin, och även det fungerar mycket väl.

Tjänster i hemmet är en fin debutroman, en rapport från en arbetsmarknad som mer och mer är ”tillfälligt påhugg” för de som arbetar i den, små kikhål in i mänskliga liv och relationer. Och helt utan att bli övertydligt: ett vittnesmål om att vi har en del att styra upp för att vårt samhälle ska vara värdigt även för människor helt utan flygpoäng.

Rebecka Åhlund