Vacker berättelse om att vara främling

Kanske beror det på att jag fortfarande minns min första Mankell-läsupplevelse väldigt klart, och det var inte en deckare. Jag var inte särskilt gammal när jag läste Eldens hemlighet. Den tog mig med storm, och en av anledningarna var de dallrande beskrivningarna av en mystisk kontinent som jag inte visste så mycket om – Afrika.

Också i Minnet av en smutsig ängel (blunda för den trista titeln) är Afrika och miljöerna där viktiga komponenter. Man har funnit en svensk kvinna som var en av de viktigaste skattebetalarna i Portugisiska Östafrikas huvudstad Lourenço Marques (numera en av Mankells hemstäder, Maputo i Moçambique), under tidigt 1900-tal.

Vem hon var – hennes ursprung och vart hon tog vägen efter sin korta närvaro i de koloniala arkiven – vet man inte. Men hennes existens har lockat fram ett svindlande livsöde ur Mankells penna.

Hanna Renström byter sina hemfjälls starka köld mot Afrikas tryckande värme, nästan av en slump. Via ett arbete som kocka på ett skepp som hon panikartat överger när hon blir änka, hamnar hon i staden Lourenço Marques. Där ger ödet henne en märklig gåva, eller en börda, när hon blir ägarinna till en av stadens mest framgångsrika bordeller.

Hon är en varsamt beskriven karaktär, lika märklig som sitt öde, som försöker hitta sin plats bland de svarta kvinnor som arbetar för henne och den vita egenutnämnda överhögheten. Det är ur hennes ögon romanen växer till en vacker berättelse om att vara en främling, att lära sig att leva med sina val och där man bara anar det verkliga, magiska, främmande Afrika utanför kolonialismens ramar.

Lisa Jagemark