Tidlöst och tankeväckande
Lena Anderssons Förnuft och högmod är ett strålande undantag.
Boken består inte bara av krönikor utan även ett par pjäser. Men det är i den kortare, direktare krönikeformen hon är som bäst.
Lena Andersson har utan tvekan en av Sveriges vassaste kolumnistpennor och hennes gästlördagskrönikor i Dagens Nyheter är en höjdpunkt varje vecka det är dags.
Det kan handla om sexism, skolan eller religion – observationerna och argumentationen är knivskarp. Framför allt om det handlar om det sistnämnda. När hon sommarpratade i P1 2005 ifrågasatte hon, med Bibeln som stöd, den ensidiga bilden av Jesus som en snäll och trevlig kille med en lyssnarstorm av historiska mått som följd. Folk blev vansinniga på att någon hade mage att ifrågasätta alla bibliska motsägelser och Guds son själv. Även den texten finns i boken.
Andersson upplever en samhällelig förändring i det att en kristen i ett sällskap för 20 år sedan var den som förväntades förklara sig, i dag ateisten. Vad Andersson tycker om det antyder hon redan i bokens förord. Hon kan inte begripa varför dunklet lockar när "tankens reda och språkets klarhet är något av det vackraste människan har".
Jag är inte säker på att jag delar Lena Anderssons bild av ett optimalt fungerande samhälle, men oavsett hur världen ser ut skulle jag inte vilja vara utan hennes tankar om den.
Texterna i Förnuft och högmod är inte dagsfärska men resonemangen tidlöst tankeväckande. Det är inte en bok att sträckläsa, men en bok där nästan avsnitt manar till eftertanke. En bok att bli lite klokare av oavsett om man håller med författaren eller ej.
En viktig poäng i boken är vårt nutida samhälles beröringsskräck mot allt som andas kritik mot islam. Det finns relevant kritik även mot denna världsreligion, till och med om en ledare för ett rasistiskt part uttalar dessa invändningar. Lena Andersson tar upp kampen för det fria ordet med exemplet Kulturhuset i Stockholm, som i våras stoppade Celebration of womanhood – innehållande korancitat och dans – efter att någon blivit "kränkt" av dansföreställningen.
Det finns säkert någon som blivit kränkt av Förnuft och högmod också. Inte blir boken mindre angelägen för det.
Erik Jullander
