Smaklös satir från Bunga-Bunga-land
Niccolò Ammaniti gör ändå ett försök i sin sjätte roman. Det går inte att ta miste på det förakt han känner för Italiens och hemstaden Roms kulturella dekadens, och även för sin egen roll som ung och het kändisförfattare. Att synliggöra smaklöshet och förfall är en god italiensk tradition från Pasolini och Dario Fo till Erik Gandinis film Videocracy. I Ammanitis fall fungerar dock äckelkänslorna som ett träsk, och för varje furiös spark sjunker han bara djupare och djupare ner.
I Festen kan börja sammanstrålar en misslyckad satanistsekt, en framgångskåt författare och allsköns kändisar på en maffiamiljadärs jättefest i en av stadens parker, numera ombyggd till megalomaniskt skrytpalats med tillhörande safarizoo. Väl där börjar ett lustmord där Ammaniti tycks njuta av att få förinta precis allt han irritierar sig på. Han kryddar med en hel del gubbsjukt sex och några nävar andra klassens buskiskomik. Resultatet är ett smaklöshetens bunga-bunga-party där den ena galna idén avlöser den andra tills intrigen är en enda sörja.
Festen kan börja misslyckas i sin ambition att vara skarp och smälter in i äcklet istället för att håna det. Ammanitis skrivglädje är det enda som håller intresset uppe. Kanske var det här rentav en nödvändig konstnärlig tarmsköljning, men den borde aldrig ha lämnat hans hårddisk. Låt oss istället se fram emot en svensk översättning av Ammanitis senaste roman Io e te (Jag och du), som har fått ett fint mottagande i Italien och ska filmatiseras av Bernardo Bertolucci.
Joel Sjöö