Små anarkistiska guldkorn
Stefan Bergmarks nya samling krönikor, som har titeln Rapporter från den här sidan planeten, är precis som den förra samlingen en stingande broms i hästen Sveriges arsle, för att travestera några rader från självaste Sokrates.
Bergmarks krönikor har ett givet vänsterperspektiv, men ett pragmatiskt sådant. Han prövar sina tankar, testar sina gränser och väger sina ord. Det är rebelliskt snarare än revolutionärt. Det blir aldrig fanatiskt, aldrig cyniskt och heller aldrig uppgivet.
Ämnesvalet är minst sagt blandat. I Rapporter från den här sidan planeten blandas betraktelser om den svenska barnomsorgen med politikens absurditeter, mediekritik med klimatfrågan, funderingar kring religion med byggandet i Malmö.
I sina bästa stunder är Bergmarks dagspolitiska analyser verkligen läsvärda, men även när tempot går ner – när texten blir reflekterande snarare än riktad som en udd mot orättvisor och förtryck, finns här kvaliteter.
Invändningar då? Jomenvisst. De finns också. Texternas korthet gör att analysen aldrig går på djupet. Argumentationskedjorna består till och från av alldeles för få länkar. En del av dessa är ganska svaga. Ämnena är verkligen spretiga, kanske i spretigaste laget. Det gör att det finns stycken som inte känns lika viktiga som en del andra, eller om man vill: allt är inte lika bra.
Fast ärligt talat. Det som stör mest är det ohanterliga fysiska formatet på boken. Och om en boks sämsta sida består av att den är svår att hålla när man ligger ner måste man väl ändå betrakta resultatet i stort som ganska gott.
Bra tänkt och bra jobbat Bergmark. Det här blev i sin helhet mer än ganska bra.
Mikael R Karlsson
