Särskild blick för detaljer

För mig har det givetvis med åldern att göra. Min generations mor- och farföräldrar har så smått börjat trilla av pinn, och i och med det har känsloladdade bouppteckningar och alarmerande illa hanterade arvstvister blivit vanliga samtalsämnen kring diverse middagsbord.

I det tar Anna Fredrikssons debutroman Sommarhuset sin utgångspunkt, och det är förstås tacksamt. Ändå är första halvan av den här romanen märkvärdigt tunn. Karaktärer beskrivs som ”ytliga och tomma”, sättningen av huvudkaraktärens kynne är stereotyp och förutsägbar, relationer framstår som obegripliga när de vilar på en rent berättartekniskt slarvig grund.

Evas mamma dör och lämnar efter sig medelålders läraren Eva och hennes två småsyskon som rådvilla och med olika ringhörnor i ryggen ska försöka enas om en rimlig framtid för moderns sommarställe. De har haft skilda relationer till både sin mamma, varandra, sin gemensamma historia och sommarhuset. The showdown är att samtliga flyttar in i sommarhuset. Somliga för att ”fixa inför visning” och somliga för att ockupera vad de anser rättmätigt som sitt. Plötsligt befinner sig hela urfamiljen under samma tak.

Och även om jag gärna sett en ordentlig omskrivning och mer ambitiös gestaltning i första halvan av boken, upptäcker jag så småningom en stor sidvändarkvalitet. Handlingen ligger nära en modern vardag, med reservation för vissa nästan alltför tydliga markörer. Sommarhuset vinner i längden. Anna Fredriksson har blick för små detaljer som avslöjar mycket. Det kan vara en sarong med H&M-etiketten synlig, någon som ställer till med grahamsbullbak för att packa den perfekta strandpicknicken, snack om hur man bäst gör sig av med en full dasstunna. Fans av begreppet ”igenkänning” får säkert sitt lystmäte.

Men trots att en svensk filmatisering av Sommarhuset skulle ha storstjärnan Helena Bergström i huvudrollen, hoppas jag att Fredriksson skriver nästa roman mer som om Julianne Moore skulle fått huvudrollen. Nu kan man ju verkligen undra vad jag menar med det. Tja, att jag önskar mer av gestaltningen, kanske. Jag tror att Fredriksson är uppdraget mäktig.

Rebecka Åhlund