Rumpor har roat barn i alla tider – nu är det Ruts tur

Boken ifråga innehöll nya och gamla gatrim som Hellsing hade sammanställt. Det var således barnens egen litteratur som satts på pränt och inga texter som ursprungligen var skrivna av den utskällde författaren.

Då som nu, på medeltiden och kanske redan på stenåldern (?) byggde humorn påfallande ofta på avföringsprocesserna. Skit och piss är gångbara byggstenar i den folkliga humorn och det är idag svårt att förstå den upprördhet som detta rönte.

Ännu svårare är det att tänka ut något som skulle kunna orsaka lika stort rabalder i barnlitteraturen i dag. Jag avstår med tanke på världsläget från att ge förslag men ett är då säkert – lite rumphumor upprör väl inte någon, eller?

Sandra Tillborn har skrivit Roliga rumpor i Ruts värld. Titeln är smart, den utgår verkligen från Ruts världsbild. Hon är nämligen fem år och lika lång som ett paraply och det innebär att det hon främst ser av vuxna är just rumpan; ”Allt annat på kroppen sitter för högt upp. Eller för långt bort.” Men rumpan sitter på lagom höjd och detta innebär att Ruth har stor kunskap om hur denna kroppsdel kan se ut på olika människor.

Texten utgörs av Ruts egen berättelse om olika rumpor som hon känner. Allt från farmors melonstora som säkert luktar bullar eftersom hon bakar jämt, till morbror Måns som har en rumpa platt som en pannkaka. Det senare ställer till stora problem då han får ont av att sitta länge. En trösterik tanke för den som tycker sig ha blivit alltför rikt tilldelad.

Rut berättar ganska vederhäftigt om rumpans individualitet, till och med när det närmar sig mer burleska horisonter som när det gäller dagisfröken Ullas rumpa. Den låter nämligen väldigt ofta och ibland brakar det löst något hiskligt. Då står det ett grönt moln omkring henne, nästan så dagis måste stängas.

Roliga rumpor är det och illustratören fångar bilden av farmors jättelika bak när hon bakar varmt som ett bullbak.

Eva Wahlström