Ren kärlek i boken om skålar

Så var det med denna: en praktbok på sitt sätt, men inte stor och blänkande utan med ett stillsamt tilltal helt i fas med sitt ämne – svarvad folkkonst från tre sekler.

Bara att hålla i den är en ren fröjd: pärmarnas matta struktur, omslagsbildens raka redovisning av de vackert slitna träskålarna där varje spricka och minsta färgskiftning går fram. Jag vågade knappt öppna boken, av rädsla för att innehållet inte skulle motsvara omslaget.

Men det blev bara bättre och bättre. Varje konstfärdigt svarvad skål, varje skönt bemålad ask och varenda hårt nedsliten trätallrik får sin egen bildpresentation i ett tryck så utsökt att jag tycker mig känna träets karaktär när jag stryker över sidorna med handen.

Tämligen omgående blev jag lika fascinerad som Svening Svenningson av denna hittills dåligt uppmärksammade lokala folkkonst – och minst lika indignerad som han över att den till största delen ligger gömd i museernas magasin, så också i Borås. Ändå var handeln med smide och träslöjd en viktig anledning till att staden bildades 1621. Först i början av 1800-talet tog textilvarorna över i Sjuhäradsknallarnas sortiment.

Svenningsons intresse väcktes i början av 1960-talet när han besökte Maihaugens friluftsmuseum i Lillehammer och fick syn på en liten svarvad träask av Sjuhäradstyp.

Det blev upptakten till ett femtio år långt sökande i 25 svenska museer, som alla visade sig ha en ganska rik samling av svarvade föremål från Sjuhäradsbygden, utan att ha en aning om att det var därifrån de kom.

I boken ger han inte bara en ingående och väl dokumenterad presentation av de olika föremålen och deras ursprung. Han målar också upp en levande bild av den tid då de kom till, av människornas levnadsvillkor och - inte minst intressant - deras bordsskick och mat- och dryckesvanor.

Roligt är det till exempel att läsa citaten ur domkyrkosysslomannen Peter E. Lindskogs rapport om förhållandena i Skara stift 1814:

”Gårdfarihandel idkas allmänt af Invånarne i Toarps, Espereds och Rångedala Socknar och af några få i Warnum. Genom det att Folket mycket reser och idkar handel, har det blifvit mera upplyst, hyfstadt och spekulativt.”

Och inte visste jag att självaste Carl Michael Bellman besjungit Boråsknallarna. Det har han, i Fredmans epistel no 37: ”?vindögda törstiga fromma som lamb, med en trut som ideliga blåser.”

Inger Landström

Fotnot: Borås museum öppnar 1 april 2012 utställningen I Skålaknallens spår, som pågår till mitten av november. Svening Svenningson intervjuades i BT den 12 november i år.

Inger Landström