Pricksäkert men intetsägande
Michel Houellebecqs femte roman Kartan och landskapet skiljer sig från de tidigare genom att vara mindre arrogant och ha betydligt färre sexuellt innehåll liksom "marknaden snarare handlar om lidande och död än om njutning och sex", som huvudpersonen Jed Martin säger i slutet.
Jed Martin är konstnär. Han blir mycket framgångsrik utan att förstå hur och utan att ha några ambitioner. Han är ensam. Han är främmande inför samhället utanför och varken vänskap eller kärlek är bestående inslag i hans liv. Hans mor begick självmord när han var mycket ung och hans far har aldrig gjort något annat än att arbeta.
Just betydelsen av arbetet för den västerländska människans välbefinnande är ett av de teman som framträder i Kartan och landskapet. Även kvinnorna gestaltas genom deras förmåga att arbeta - kvinnorna väljer arbetet istället för kärleken. Den fula Marilyn är mycket professionell i sitt pr-arbete trots hennes "outforskade vagina". Den vackra Olga är så framgångsrik att hennes karriär omöjliggör ett kärleksförhållande med Jed. Produktion istället för reproduktion - Europas befolkningsfråga i ett nötskal.
Det är en pricksäker samtidsskildring av Houellebecq på många sätt. Jed Martin blir den som ställer frågor om samhället som bara kan ställas av den som valt att stå utanför. Om den västerländska människans jakt på framgång, pengar, lycka, när vi ändå till slut kommer att dö och åter bli mull. Sista meningen är följaktligen: "Växtlighetens seger är total".
Houellebecq har tidigare skrivit provocerande romaner om mänsklig kloning, sex-turism och sado-masochism i smått agiterande ton, en författare med en agenda. I Kartan och landskapet är tonen nästan slätstruken, liksom återhållen. Genrer mixas - än är det realism, än är det slafsig deckare, än är det slapstick-humor med fulla kulturpersonligheter som spyr på fina fester. Och trots att vissa enstaka formuleringar säkert får den pryde att sätta kaffet i halsen, så är det en förhållandevis intetsägande roman. Trots en pricksäker träff på vår egoistiska mänskliga ömma punkt.
Annika Koldenius
