Nära döden blir livsfrågorna heta och brännande

I Anne Cassidys (f 1952) ungdomsroman Oskyldiga blir problematiken extra komplicerad, nästan absurd. Några tonåringar räddar livet på en jämnårig kille som försöker hänga sig. Kort tid därefter orsakar samma personer samma killes död, detta genom tillfälligheternas spel och ödets märkliga nycker.

Av detta skapar författaren tät och fängslande spänningslitteratur, men förmår också att teckna en bred bild av unga människors villkor, hur till exempel karriärmöjligheter skiftar, inte bara på grund av begåvning och fallenhet, utan även till följd av värderingar och tidigare erfarenheter.

Alison och Jackson pluggar för högre studier, Hannah vill arbeta som hårfrisörska, medan den kriminellt belastade Stephen får vara nöjd med att jobba överhuvudtaget. De sociala skillnaderna skildras med skärpa, dock mer på en existentiell än en politisk nivå.

Ett annat framträdande ämne är ljumma och passionslösa kärleksförhållanden, vilka har sin betydelse för händelseutvecklingen. Poängen med romanen är dock att läsaren ska begrunda förloppet på djupet, samt komma till insikt om att det som sker huvudpersonerna, lika gärna skulle kunna hända vem som helst.

Sådana ambitioner är lite av ett signum för Anne Cassidys distinkta och engagerande författarskap. En märklig sak med utgåvan av Oskyldiga är att det finns ett frågetecken efter titeln på omslaget, något som saknas i inlagan.

Tecknet fyller sin plats, för texten öppnar sig för etiska reflektioner. Den väcker frågor om skuld och ansvar. Även om det står klart vad som är rätt och fel, kan ju samhällets lagföring framstå som skev.

Konsekvenserna är avhängiga hur en saklig beskrivning av ett skeende tolkas. Det gör att den enskildes sanning kan komma att betraktas som en lögn av samfälligheten.

Också Martin Jern (f 1978) är ute och nosar i denna knepiga och svårforcerade terräng. Hans roman heter Affektion och även i den utgör en ung människas bortgång berättelsens nav.

Intresset kretsar kring psykologiska förträngningsmekanismer. Sedan fyra år tillbaka jagas 16-åriga Kate Moss av demoner, troligen för att hon är skyldig eller medskyldig till en jämnårig flickas död. Något hände på ett kalas där de båda konkurrerade om en kille.

Kate backades upp av en intrigant och hänsynslös kompis. Trots att det eventuella brottet förblir ouppklarat, stigmatiseras flickorna. Händelserna förstärker deras självdestruktiva tendenser. I hopp om att kunna glömma drivs de ut i drogmissbruk och farliga sexuella förbindelser.

Tonen i boken är ovanligt mörk och rå. Stundtals kan dock den brutala jargongen upplevas som påklistrad. Möjligen har det att göra med att texten är skriven i jagform. Ofta lyser det igenom att det inte är en antiintellektuell tonårsflicka som för pennan, utan i stället en mycket driven manlig 33-årig författare.

Medan hon saknar egentliga intressen och engagerade ingångar till livet – hennes behov begränsar sig till att vilja bli packad, knullad och få sova – vill han göra en pregnant psykologisk fallbeskrivning med sociologisk bärkraft. Det skär sig i estetiken.

Ändå råder det ingen tvekan om att Affektion når sina syften. Den påvisar destruktivitetens lockelse, att självvalda plågor kan vara att föredra, framför anpasslighetens emotionella halvhet. I sin maximering av mörkret, ger författaren läsaren en möjlighet att testa sina egna ljuskällors tillförlitlighet.

Peter Grönborg