Malin Wollins kaos är roligare
Jag är med andra ord ganska nöjd över att hennes krönikesamling nu kommit ut. Och mina höga förväntningar infrias.
Wollins raska, rappa stil är bekant, liksom de ämnen hon tar sig an. Texterna binder hon samman med ett Kristina från Duvemåla-tema av typen ”Vad hade Kristina gjort när det inte fanns DVD att sätta ungarna framför vid kris?”
Jag känner Malin Wollin. Eller det gör jag ju förstås inte, jag har varken träffat henne eller pratat med henne på annat sätt, men jag känner blogg-Malin-Wollin. Hennes blogg Fotbollsfrun har jag följt så gott som dagligen sedan jag upptäckte att hon var gravid samtidigt som jag. Det var någon gång under 2008 och nu fyller både hennes och min pojke snart tre år. Vid sidan om hennes bloggtexter läser jag hennes krönikor i såväl Aftonbladet som Amelia.
Jag vet ingen som så träffsäkert kan beskriva det kaos som allt som oftast råder i en familj med flera barn. Eller så roligt. Men jag är en tacksam läsare av Malin Wollin, det ska erkännas. Det är ingen nyhet att människor gärna speglar sig i andra som befinner sig i liknande livssituation. Wollins eviga leksaksplock och mattjat skulle lika gärna kunna ha varit mitt eget.
Dessutom är ju andras vardagskaos så mycket roligare än ens egna.
Therece Tilly
