Llosas hjälte förblir anonym
Mitt första möte med förra årets akademiutvalde är inte vad jag förväntat mig. Mario Vargas Llosas prosa håller inte världsklass. Hans språk är konservativt och lite styltigt. De många bisatserna blir ibland så onödigt snåriga att jag vill ta fram rödpennan.
Svaret på frågan är alltså inte nödvändigtvis en stor stilist. Det finns istället, precis som sig bör, formulerat i Svenska akademiens motivering: för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag. Allt detta finns och frodas i högsta grad även i Keltens dröm, och i denna brinnande berättarlust ligger Vargas Llosas storhet. Här har han dessutom lyckats hitta ett fantastiskt livsöde som passar perfekt in i hans vurm för den klassiske hjälten.
Keltens dröm är en biografisk roman om Roger Casement, en irländare med enkel bakgrund som blev en av de viktigaste människorättskämparna kring det förra sekelskiftet. Han kommer till Belgiska Kongo 1884 som ung imperialistromantiker. Efter att ha sett kolonialismens baksidor beslutar han att göra något åt eländet på politisk väg. Hans rapporter fyllda av vittnesmål om omänsklig grymhet mot lokalbefolkningen skapar stor debatt i London och gör honom hyllad. Senare skickas han iväg för att utföra samma arbete i Peru, där utvinningen av rågummi snart visar sig ha fått om möjligt ännu vidrigare följder. Casements avsky mot imperialismen växer och slår över i en patriotisk kärlek till hans eget hemland; ett Irland ockuperat av engelsmännen, utsuget och dränerat på sin kultur precis som Kongo och Peru. Han blir snart en av förgrundsfigurerna i den irländska motståndsrörelse som slås ner brutalt under påskupproret, varpå Casement fångas och döms till döden för högförräderi mot det brittiska imperiet.
Mario Vargas Llosa låter oss följa Casements kamp mot ondska och orättvisa i en späckad och fascinerande historielektion. Vargas Llosas idolisering av sin romanhjälte är uppenbar och smittande. Casement står stadigt på det godas sida och kämpar mot överheten utan att svikta. Som alla klassiska hjältar har han dock en svag punkt: han är homosexuell och under sina resor slinker han ut på nätterna för att köpa sex av unga fattiga infödingar.
Under helgens bokmässa i Göteborg berättade Vargas Llosa att det var just detta som gjorde Casement intressant som hjälte. Därför är det förvånande att han helt bortsett från den mest uppenbara moraliska konflikten i Casements sexköpande. Han viger sitt liv åt att bekämpa den rike kolonistörens utnyttjande av den fattige urinvånaren; ändå är han i Vargas Llosas text helt omedveten om att han som torsk intar exakt samma position. Att denne grubblande och starkt moraliskt medvetne man inte skulle ha reflekterat mer över den saken känns orimligt. Kanske har Vargas Llosa ryggat för att spekulera allt för mycket i Casements innersta tankar, den biografiska romanen är ju ett känsligt format. Men jag önskar att han hade vågat gå längre. Efter att ha slagit igen Keltens dröm vet jag allt om Roger Casement spännande liv och stora mod, men jag är fortfarande osäker på vem han egentligen var.
