Linda Olssons bok kryper inpå skinnet
De kryper nära inpå skinnet och är direkta i såväl språk som gestaltning.
I senaste romanen, Det goda inom dig, låter hon tre berättelser vävas samman till ett. Upplägget följer ett givet mönster och Olsson låter det aldrig bli stökigt. Huvudspåret berättar om en kvinna som flyttat till Nya Zeeland. Hon lever ensam men stöter en dag på en trasig liten pojke på stranden. Hon tar honom till sig och startar en kamp för att få gossen på fötter igen.
Linda Olsson har i tidigare böcker, senast Sonat till Miriam, intresserat sig för hur en människas förflutna påverkar hennes framtid och det är ett tema som återkommer även i Det goda inom dig. Det andra spåret talar nämligen om den kvinnliga huvudkaraktärens barndom och hennes olycka. På ett elegant sätt lägger Linda Olsson ut pusselbitarna på bordet och låter läsaren foga dem samman för en mer hel bild av en människa.
Tillsammans med det tredje spåret, som jag i ärlighetens namn har lite svårt för, blir bilden gans-ka tydlig. Det här spåret uppfattar jag som ett led efter barndomen, men före huvudspåret.
Det blir gärna ett eländes elände när hiskeliga barndomshistorier ska skildras i text. Det är svårt att värja sig när oskyldiga barn råkar illa ut på de mest brutala vis. Och det är eländes elände även i Linda Olssons Det goda inom dig. Men, tack och lov, hoppet segrar. Detta är en positiv historia i grund och botten, även om det inte ser ut som det när man kikar på ytan.
Romanens titel säger just vad det här handlar om. Det goda inom dig.
Therece Tilly
