Kan änglarna rädda världen?
Dômweld är skapelsens krona; befolkat av människor, styrt av en upplyst despot, försvarat av oövervinnerliga stridsänglar med brinnande vingar och hotat av montachi, katthumanoider med mekaniska delar. Men fasaden krackelerar, civilisationen är i fara, kanske kommer hotet inifrån. Miljön är ett slags högteknologiskt 1700-tal med teknik från flera perioder, verkliga och påhittade. Blandningen blir förvirrande ibland, men också levande och utmanande, liksom den stora gråzonen mellan ont och gott. Om det nu ens finns något ont och gott. Romanen som kallas för fantasy är lika mycket om inte mer science fiction. Barockpunk, enligt författaren, som utan att lyckas lika väl blandar perioder och stilnivåer även i sitt adjektivtyngda språk.
Jag uppskattar verkligen att läsa avancerad fantasy för vuxna och på svenska. Wikander, akademiker som främst forskar på utdöda språk och bibeln, har detaljer att slipa på och en utmaning att ta sig an, men det är lovande att Serafers drömmar bara är första delen av en trilogi.
Miljön – särskilt med alla namn som kanske eller kanske inte är symboltyngda koder – är mer spännande än personteckningarna och intrigen, som om än intressant och rik på såväl action som långa samtal sällan bjuder på överraskningar.
Efter att Kwanzo, general för serafstyrkan, tvingas döda oskyldiga i jakten på ett mystiskt föremål börjar han betvivla makten och ifrågasätta sitt ursprung. Med sin kapten Ambrogael, en yngre hetsporre, och bibliotekarien Nymwë, rotar han i det förbjudna. Parallellt kämpar människor med övernaturliga gåvor, en vetenskapsman – ett universalgeni – har försvunnit och den hemliga polisen övervakar allt genom spionspeglar.
Läsaren möter filosofiska och moraliska dilemman, vetenskap möter esoterism, religion möter evolution och genetik. Serafers drömmar kan läsas allegoriskt eller som ett äventyr i sig, men den stora frågan gäller framtiden. Går den att förändra eller är det försöken som leder till undergången?
Bella Stenberg