Intet nytt i ofärdig roman
Soldaten som tystnat i posttraumatisk stress känner vi igen. Killen som kommer hem från krigstjänstgöring och träffar en tjej som han gillar och ligger med allt medan det förflutna spökar har vi träffat förut.
Den barmhärtiga samariten som blir lurad och gör fel fast han vill så väl? ja, hej, hej? kul att råkas... och ung-man-blir-orättfärdigt-terroriststämplad-temat gjorde ju Jan Guillou förtjänstfullt redan för några år sedan.
Det havererade romanprojektet beror till stor del också på att Med Gud på vår sida, som boken av någon outgrundlig anledning heter, är ofärdig. Det är som om Evhammar inte orkat fullfölja skrivprocessen.
Det som var tänkt att bli en djupdykning i en Afghanistanveterans samvete, blir en tämligen ytlig beskrivning av amatörpsykologisk art, om ens det. En acceptabel analys måste väl ändå innefatta att läsaren åtminstone får veta hur karln tänker? Eller?
Det som var tänkt att bli en kritisk inlaga mot terroristjägarna i Sverige (läs SÄPO) blir inte ens en meningsfull historia. En acceptabel kritik mot ett system måste väl ändå innefatta att läsaren åtminstone får veta hur systemet fungerar? Eller?
Dessutom är det ju alltid schysst att få veta hur det går. Häri ligger den tyngsta invändningen mot Evhammars bok. Det finns alltför många lösa trådar som inte följs upp. Den enskilt största anledningen till att Med Gud på vår sida havererar är helt enkelt för att sidorna tar slut före historien den vill berätta tar slut.
Det är synd. För Micke Evhammar har potential att skriva en bättre roman än den som blev. Som stilist betraktat så är han inte alls oäven. Det visade han inte minst med debutromanen Thick as a brick från 2009.
Hans andra roman är en skiss som hade behövt en redaktör som sagt till författaren att manuset inte är färdigt. Måtte en sådan finnas till hands inför nästa bok.
Mikael R Karlsson
