Intellektuell berg-och-dalbana
När jag läser den senaste boken, De farliga drömmarnas år, är jag först böjd att hålla med kritikerna. Det är pladdrigt postmodernt, penseldragen är breda och analysen grund. Så helt plötsligt klarnar det. Genom några enkla hänvisningar till populärkulturella fenomen förstår jag plötsligt vad han menar. Det finns något befriande revolutionärt i Zizeks pseduomarxistiska samtidsanalys. Bortom slängigheten.
Ja, just det ja? det är såååå han menar när han attackerar den cynism som tycks vilja permanenta orättvisorna i världen. Eller? Några sidor senare tappar jag fokus igen.
Att läsa Slavoj Zizek är som att åka intellektuell berg-och-dalbana. Ibland är han fullständigt briljant, ibland bara pladdrig. Om man är skolad i den analytiska filosofin är han en pina att läsa, men om man kan släppa det faktum att hans argument är ganska hafsigt underbyggda kan man få många fantastiskt intressanta tankegångar att jobba vidare med. Det är så man skall använda Zizek, tror jag. Som provokatör och intellektuell utmaning till sitt eget tänkande.
Han är en kult- och kulturpersonlighet som har mycket att säga om världen utanför sitt eget huvud, men ibland borde kanske en del som kommer ut ur det ha processats ett varv till. Men hur som helst: De farliga drömmarnas år är en bra introduktion till en av västvärldens mest uppmärksammade tänkare just nu.
Om det är en västvärldens största tänkare låter jag däremot vara osagt. Ett tips: kolla in Zizek på Youtube. Hans film om film A perverts guide to cinema är inte bara udda och kul, den är också lysande.
Mikael R Karlsson