Grekisk ekonomi under kritisk lupp

Också länder lånade långt över sin betalningsförmåga. Grekland lånade så mycket att de statligt anställda kunde få bra betalt och så mycket att det omfattande skattefusket kunde fortsätta. Under några år gick det bra. Anställda vid den statliga grekiska järnvägen var säkert nöjda med genomsnittslöner på 50 000 kronor i månaden. De höga lönerna motsvarades inte av god service och lönsamhet.

När Stefanos Manos blev finansminister sade han att det skulle vara billigare för staten att betala folk för att åka taxi istället för tåg. Inte heller lärarna klagade på sina inkomster. Och det finns många lärare i Grekland, fyra gånger fler än i Finland. Det har inte undervisningen blivit bättre av. Greklands skolor tillhör de sämsta i Europa, medan Finlands tillhör de bästa. Sjukhusen fungerar lika illa med höga löner, mutor och skattefusk bland läkare där flertalet angivit inkomster på mindre än 10 000 kronor i månaden.

Om den ekonomiska härdsmältan i Grekland och andra europeiska länder handlar den amerikanske journalisten Michael Lewis just utkomna bok Boomerang. Att det stod illa till förstod Lewis tidigt under sin resa, men situationen i Grekland överträffade alla föreställningar om hur misskött ett land kunde vara. Hans förvåning delas av alla som haft möjlighet att se närmare på lönerna, lånen och korruptionen i landet. Kritiska röster, inte minst bland grekerna själva, berättar hur förfärligt alla andra greker uppför sig.

Det handlar förstås om ekonomi, men mest handlar det om bedrägerier, brist på moral och karaktär när tsunamin av billiga krediter svepte runt världen mellan 2002 och 2007. Den lockade länder att låna till sådant de önskade. Grekerna ville jobba mindre och ha mer betalt. De fick vad de ville. När de ville ha mer lånade den grekiska regeringen mer. Till slut hade den lånat cirka 300 miljarder kronor. Exakt hur mycket vet ingen. Exakt hur många välbetalda statligt anställda det finns vet ingen. Av det enkla skälet att ingen har exakt koll på någonting i Grekland.

Michael Lewis har skrivit ett dussin böcker om skandaler i USA. Ingenting hade förberett honom på Grekland. Där inträffade något han inte trodde var möjligt. Under en av otaliga intervjuer med greker som avslöjade hur alla andra greker fuskat upptäckte han att han tappade intresset för att lyssna. Bedrägerierna hade varit så omfattande att de blev honom övermäktiga. En bok för att skildra det som hänt kändes futtigt. Det skulle behövas ett bibliotek.

Även om det finns scener i Boomerang som räcker för en modern version av Bröderna Marx En dag på cirkus är komedin i grunden en tragedi. Det handlar inte främst om hur mycket av sina skulder Grekland ska slippa betala tillbaka utan om viljan till förändring. De greker Lewis möter talar oavbrutet om rättvisa. De är upprörda över att bli orättvist behandlade. Det som upprör dem är inte fusket, lögnerna, mutorna och bedrägerierna alla ägnat sig åt. Det som gör grekerna upprörda är att utomstående kräver och vill kontrollera att de i framtiden ska uppföra sig civiliserat för att få ekonomisk nödhjälp.

Tomas Polvall